Ur askan – i elden

I somras på SM:t i Jönköping pratade jag vid olika tillfällen med två f.d kursare till mig som haft det väldigt jobbigt med sina sjuka hundar. Den ena fick ge upp en lysande karriär med en toppenhund pga sjukdomar och skaffade då en ny liten valp som tyvärr aldrig fick vara frisk och efter några års kämpanden finns den inte mer i livet. Denna duktiga duktiga hundtränare har idag ingen ny hund på gång vad jag vet. Den andra personen hade sin “onesinalifetime-dog” som också pga sjukdom fick avsluta lydnadskarriären långt i förväg. Hon har köpt en ny  hund som var unghund när jag träffade dom. Jag tror inte hon hade det så lätt med den och jag kunde inte riktigt se att hon verkade så glad över den. Vad jag såg i båda dessa personers ögon var en sån stor sorg och kanske även uppgivenhet som jag kände igen hos mig själv och det berörde mig djupt.

Vi är många som kämpar med sjukdomar och skador på våra hundar. Jag har valt att under det här året inte skriva så mycket om det. Det har känts som en upprepning av dom senaste fem åren som kantats av inställda träningar, inställda mål, inställda mästerskap, inställda kurser, läger,  förväntningar och förhoppningar som brustit och en alldeles förtvivlat stor portion av uppgivenhet många gånger och väldigt mycket ensamhetskänslor att brottas med då träningskompisar försvunnit på vägen och vi också i perioder fått isolera oss pga smittorisk, för att inte tala om förlusten av vardagskickarna jag får av att träna och utvecklas tillsammans med min hund.  Men fr.a oro, oro, oro över dessa hundar som aldrig får bli bra. Det tär på en på många sätt och jag har många gånger lekt med tanken att sluta med hunderiet helt – men hur slutar man med en hobby och ett jobb som också är hela ens livsstil?

Till slut bestämde jag mig efter en hel del grubbel att köpa en hund till. Jag tycker det är för mycket med tre hundar när man som jag är ensamstående men det kändes som att det var att välja på att lägga av helt eller köra på tråkig halvfart eller faktiskt våga satsa på en ny hund. Så… Det skulle denna gång bli en bc igen då jag tycker mig träffat eller hört om så många labbar med konstiga sjukdomar som inte varit lätta att utreda precis som med Magic som jag fortfarande inte vet vad det är för fel på. En bc kan givetvis också bli sjuk det var jag ju fullt medveten om men jag har saknat att ha en i hemmet sen Timjan dog. Och rimligen borde väl det vara min tur att få en frisk hund eller?

Dusty kom in i mitt liv i juni månad och jag hade hoppats på att få ha en rolig valptid med mycket härliga upplevelser tillsammans med denna fina lilla hund. Käck och glad och mysig på alla sätt och vis. Men inte frisk!!

Han är nu åtta månader och i ett halvår  har jag kämpat med hans hälsa där magen varit mer eller mindre dålig, han har druckit vatten som en tok och kissat ner sig i mängder under hösten. Det har visat sig att det troligen är parasiter som drabbat honom så illa att det gett dessa konstiga symtom. I sex veckor i höstas behövde han gå ut upp till sju gånger per natt för att kissa. (Jag började förstå hur det är att ha bebisar).

Sen har det gått i perioder där han gradvis blivit lite bättre. Han har under denna tid nästan bara klarat av fisk och ris med canicur stup i kvarten och fortiflora el kokt kyckling och ris och det är ju inte så bra för en växande individ men jag har inte haft något val då det sprutat ur honom så fort jag försökt ge något annat.  Idag får han äntligen torrfoder sen en dryg ecka tillbaka. Det går lite upp och ner men troligen eller förhoppningsvis för att parasiterna  inte är helt borta. Tack till Rose-Marie Kullberg som jag kunnat bolla lite med vad gäller kostråd. Nu orkade jag inte fortsätta med hemlagat längre även om det nog skulle vara det bästa för honom. Men sex månaders kokande har tagit ut sin rätt. Och jössus vad dyrt det blir!

Så efter fyra månaders behandling återstår troligen två månader till enligt veterinären innan han kanske är parasitfri. Kommer denna lilla hund få bli en frisk hund sen? Att träna honom med riskakor som enda belöning känns inte så hållbart i längden och när han varit som mest dålig har vi givetvis inte tränat nästan någonting. Samtidigt är han en väldigt aktiv hund som inte blir dyster av lite dålig mage 😉 .Han har en ljuvlig personlighet och det är ju tur det.

Det som gjort det lite lättare denna tunga period har varit att veterinären engagerat sig till fullo. Oavsett dag (även under julen!) har hon stått till förfogande om det skulle behövas. Tack till Nina Folkelid på Jönköpings smådjursklinik för ditt engagemang. Har aldrig varit med om något liknande. Du är enastående! Det hon inte vetat har hon tagit reda på, återkommit när hon sagt, messat extra och hört hur det går, gång på gång, och nu även engagerat sig vidare i Magic.

Ett av dom få träningstillfällena i lydnad i år var på Väla kursgård där vi hade ett roligt läger. Foto: Daniel Eidenskog

Vad beträffar Magic har jag nu fått besked efter ultraljud att hon har en kronisk magsäcksinflammation och för lite vita blodkroppar och b12brist. Där blir det ev. utredning om det kan finnas tumörer någonstans som gör att hon går ner i vikt och har ont i magen. Hon har dessutom blivit inkontinent.  Hon har svarat lite på medicinen tror jag och är lite gladare men hon som är en av dom tryggaste och starkaste och mest högmotiverade och snällaste jaktlabbar jag träffat har i höst visat beteendeförändringar och t.o.m varit osäker när jag haft med henne på kurs och visat på henne. Jag har alltid tyckt att även om vi inte kommer någonstans i lydnadsträningen så kan vi alltid träna på med det jag vill lära ut på kurs och hon brukar vara suverän att visa på. Det har gjort mig ont att se hennes sprudlande personlighet försvinna och hon har sett dämpad. och osäker ut med hundar omkring sig. Jag har blivit lite ställd när det hänt och undrat vad som varit fel men nu förstår jag mer att hon  verkligen har haft ont. Tidigare har det ju mer varit att hon inte orkat jobba efter en stund utan tagit slut helt, men nu är det tydligt att något mer har tillstött.

Abby har fått fortsätta behandlas för sin sjukdom, Diabetes Insipidus och det är blöjor som gäller dygnet runt inomhus och medicin två gånger om dagen. Hon lider inte så mycket av det utan det är jag som tycker det är jättejobbigt med dessa blöjbyten dag ut och dag in. Hon är den enda som varit någorlunda ok i höst men nu verkar det som att hon fått ont i tänderna igen så det blir väl tandläkare på sikt skulle jag tro.  Abby är annars som alltid full av energi när hon ska få göra något och hennes energi smittar av sig. Det är lätt att bli glad av Abby även om hon börjat bitas på äldre dar – lite väl intensiv när det vankas godis! Hon tycker att hon får träna alldeles för lite.

Jag inser att jag kommer få fortsätta kämpa med sjuka hundar även nästa år men förhoppningvis så har ju Dusty en chans att bli bättre på sikt och jag hoppas vi ska kunna börja träna på lite mer framöver. Han är en intressant kille som jag kommer lära mig mycket av – det är jag ganska säker på. Inte helt okomplicerad i träningen men spännande!

Och lite extra tummar behövs nog för Magic.

Nu ska jag avsluta denna riktigt tråkiga blogg och hoppas på att inte skriva så mycket mer om sjuka hundar framöver. Jag vill tacka alla vänner som hört av sig och undrat hur det gått. Senast ringde en vän igår som jag ju också följt under flera års tid  med hennes sjuka labbar så jag vet att jag är allt annat än ensam om att uppleva detta, även om det  känns så ibland. Önskar alla ni som känner igen er i min blogg – och behöver det lite extra, –  ett finare 2018 med friska härliga glada jyckar vid er sida. Nästa blogg kommer bli om träning, det satsar jag och Dusty på!!!

I början på den här korta filmen finns det med lite träning som jag haft väldigt stor nytta av hos veterinären bl.a. Med hjälp av en superbra sjukvårdare har Dusty fått lite extra tid då första upplevelsen med ett misslyckat blodprov blev lite tråkig och han blev rädd. Tack till förståelsen och det proffsiga bemötandet Jenny Marek.på smådjurskliniken. Uppgiften att titta på en godis, att bryta med att få jaga en gotta och sen komma in mellan min kropp och hand på vänster sida frivilligt har hjälpt massor vid både hantering, kloklippning, gilla vänstersidan till lydnaden och hos veterinären då också

https://www.youtube.com/watch?v=XhbqMZKTN_k