Jag har fått så många hälsningar och berättelser efter min blogg om beslutsångesten angående Teja. Många solskenshistorier men också ett och annat där det varit och är en jättejobbig resa som kanske pågått i fem år med blandat resultat på “rätt” utveckling. Jag lider med alla som kämpar varje dag för att få till mindre stress, mer samarbete, bättre relation, bra jobb för dessa typer av hundar. För alla är ju olika. Och varje resa får göras efter bästa förmåga och är det så att en omplacering till ett annat typ av hem vore bättre för både hund och dess människa, ja då är det rätt beslut. Jag vill verkligen tacka så väldigt mycket för förståelsen och omtankarna jag fått. Stort TACK! Det värmer.
Men nog om detta nu. Jag ska jobba på med Teja och idag tänkte jag skriva lite om vår lek ihop.
Dom som känner mig har nog inte undgått att märka att jag gillar att leka med mina hundar. Och om jag får en hund som inte är så på i leken som jag skulle vilja, ja då får jag klura på hur jag ska göra för att “väcka” intresset för leken med mig.
Första veckan Teja bodde här så tog jag det ganska lugnt med lek tillsammans. Det är ju inte riktigt mitt sätt att vara men jag ville ge henne tid att lära känna dom andra hundarna och inte dra upp henne så mycket eftersom jag inte kände henne så väl.
Självklart hade hon en massa roliga saker att roa sig med och jag såg att hon hade ett ganska stort intresse att behålla grejerna för sig själv.
Verkade det finnas någon stress i henne? Brydde hon sig när dom andra hundarna röjde lite? Brydde hon sig om jag tränade lite lätt med någon annan hund? Gick hon igång på mitt beröm eller glada röst när jag pratade med någon av de andra hundarna?
Fich hon samtidigt ligga och tugga på något så är svaret NEJ på allt.
Hon verkar hittills inte ha lätt för att stressa upp sig vilket är GULD värt!
Däremot kan hon idag bli irriterad för att hon inte får vara med om jag gör något med en annan hund så jag försöker jobba väldigt pedagogiskt där och inte utsätta henne för för svåra situationer. Jag har en gång i tiden gjort misstaget att ha med en valp vid träningar med min äldre hund och det blev verkligen inte en bra miljö för valpen som la på sig ljud och stress. Nybörjarmisstag som jag lärde mig mycket av. Det kan ju faktiskt vara väldigt svårt att veta hur mycket en valp lägger på sig för framtiden och jag har lärt mig den hårda vägen att jag får tänka mig för.
Eftersom Teja inte var så intresserad av mig och min röst överhuvudtaget i början så satte jag igång att leka lite mer med henne under hennes andra vecka här. Det var en ganska ljummen lek, kanske jag kan kalla det. Något måste göras och det snabbt.
Eftersom jag redan då börjat se jaktintresset så tänkte jag att jag måste få till en bättre lek innan jag kan ta med mig leksak ut och kanske antijaktträna med lek framöver.
Jag pratade med en nära kompis bara för att samla tankarna och få lite kloka tankar tillbaka. Jag ville ha snabba resultat för jag kände att jag inte hade någon tid att förlora om jag skulle kunna “fånga upp” hennes intresse för lek ihop med mig så att det skulle funka i skogen också. Så det där med att ha tålamod som jag annars är rätt bra på när det gäller hundträning tror jag, det hade jag nu inte så mycket av.
Efter lite idéer som vi pratade om så utformade jag på kvällen en plan. TAck för att jag fick “älta” av mig kära vän! Du vet vem du är.
Jag skulle leka jättekorta pass med Teja, och välja noga tidpunkt så det blev när hon var hungrig, för då var hon som mest på och bet i allt.
Jag bestämde mig också för att Teja skulle få bita i min tröjärm. Jag hade faktiskt fått en valp som inte bet mig överhuvudtaget och hur trevligt det än var så insåg jag att eftersom jag behövde få henne att börja ta in mig i sin värld lite mer så var detta ett kanske märkligt beslut, men helt rätt för oss visade det sig.
När jag väl uppmuntrade leken med tröjärmen så fanns det ingen hejd på hur kul Teja tyckte detta var. Det blev en del blåmärken under en tid men det var det värt. Hon började få upp ögonen för leken mer med mig. Och med den så kom också hennes intresse för min röst att höjas lite allt eftersom.
Jag tänkte också på vad hon annars gillade mest att leka med och kartonger var storfavorit så då blev det lek ihop med kartongerna där jag mest fick använda dom som en sköld och Teja gick ALL IN med stor förstörelselust.
Planen att leka jättekorta pass och när hon var hungrig kunde jag släppa på redan dagen efter. Det gick lika bra att leka efter maten och skillnaden i engagemang var enorm.
Det som jag ägnar mig mest åt med mina valpar är närlekar. Tumlarlekarna som jag brukar lära ut på mina valpkurser brukar få igång dom flesta valpar och det är i den leken jag jobbar med TA-I-signaler, HÅLLA FASTsignaler, ökar upp UTHÅLLIGHET, lägger in RETASsignaler, skapar TRYGGHET, NYFIKENHET och också HÄRDAR valparna lite. Med härda menar jag att jag vill att dom klarar mycket bröt från mig, jag är ljudlig av mig i leken och leker gärna PANGLEKAR osv. Jag vill också kunna bröta på och retas om min hund inte anstränger sig i framtida träning om det behövs.
Om man försöker retas med en hund där man aldrig grundat den träningen ordentligt så kanske fler än jag upplevt att det inte funkar alls el bara i ett fåtal situationer. Hunden kan istället gå iväg, se ledsen ut, börja äta gräs osv. Ja en massa lugnande signaler är vanligt att se i dessa sammanhang. Det kan ju tex vara att man försöker visa på ett retfullt sätt att nu får du allt springa lite fortare lilla vovven annars missar du den här leksaken och så retas man en massa och hunden bara slokar mer och mer istället för att gnistra till och kavla upp ärmarna och ta i för kung och fosterland nästa gång. Så min tanke är att få till den där gnistan på valpnivå.
Tillbaka till Teja och leken. Så grunden i träningen börjar formas fram i leken och nu börjar det hända saker med Tejas och min relation och lek. Efter några månader med väldigt mycket grundande i närlekarna så kan jag nu ha med mig leksaker ut i skogen och hon svarar på mina BUSsignaler och vill oftast ha mer av leken när jag säger att vi ska gå vidare. Precis som jag vill ha det. Det som kan få henne att lämna leksaken är viltdoft främst men jag har en känsla av att det går åt rätt håll där också. Jag hoppas det.
Något där vi stött på patrull som varit nytt för mig är att Tejas intresse för att springa efter en boll har varit noll. Hon kan leka med bollar inomhus själv ibland så jag tänkte att det är väl bara att skapa lite nyfikenhet och slänga ut bollen i högt gräs så sticker hon säkert och tar den men NEJ! Absolut inte säger Teja! Men hur svårt kan det vara säger jag – helt ointressant säger Teja och pekar på den långa leksaken jag har i famnen. Jag tar gärna den där med en gång istället säger hon och får hon inte den då så försöker hon tjuva den istället. Bollen ligger där den ligger och är verkligen inget att ha enligt min lilla tjej.
Det är så intressant att en hund med så stort jaktintresse har noll intresse för en kastad boll. Inte ens att få använda nosen och leta rätt på bollen får henne att gå igång. Bollar i sig är svåra att kampa med och det är i kampen vi hittat varandra jag och Teja så nu kommer jag få jobba på att hitta ett sätt att få henne intresserad av bollarna för jag använder bollar jättemycket i min träning bl.a till bollsök som jag gärna aktiverar hundarna med.
En plan har utformats och så får vi se var vi hamnar med den. Så här ser det ut idag med Tejas intresse för bollar när jag har lite tur att hon möjligen greppar dom någon gång:
Fortsättning följer.
