Varje liten valp man får hem är unik. Trots det är det lätt att jämföra med tidigare hundar. Kanske tänka att si och så ska jag inte göra med nästa hund, eller det och det ska jag göra! Men sen står vi ju där med en valp som är sig själv lik, kanske påminner den inte alls om någon hund man haft innan och i och med att den kommer hem till en så tar man ju beslut hela tiden på hur man vill göra i olika situationer. Även ett inte genomtänkt beslut är ju ändå en handling. Jag hade inte bestämt mig innan hur jag skulle träna fritt följ med Dusty precis som jag inte hade bestämt hur jag skulle träna in något annat.
Det jag haft är en målbild hur jag vill att det fria följet ska se ut på sikt dock. Min målbild med ett fritt följ är lite olika beroende på hundtyp tror jag. Jag älskar energifyllda fria följ där hundarna ser ut att älska att gå vid förarens sida och med schvung utför tempoväxlingar, halter och vändningar. Det ska helt enkelt se flytigt ut.
Min målbild när jag nu köpt en bc igen är att den ska röra sig med jämna steg, ha bra fokus uppåt, ungefär mot min armhåla, följa vänsterbenet och inte snegla och dra sig mot höger ben, inte ligga på mot benet utan ha lite luft emellan, inte vara för intensiv (har ju älskat Abbys fria följ med oftast mycket energi vid min sida men nu har jag en annan hundtyp som kanske inte passar riktigt för så mycket energi i just det momentet) då jag tror det lätt går överstyr med vissa bc:ar. Snabba raka sättanden, fina backningar osv osv vill jag ju också få till givetvis! Vem vill inte det?!! Låter väl lätt som en plätt!!
Och så vill jag ju att hunden ska kunna jobba tyst och fint! Detta är en utmaning som jag känner mig i alla fall mycket mer redo för och har många fler strategier för idag än jag hade med min förra bc Timjan som jag i början lyckades så bra med, men som jag efter några år fick ljud i träningen med och inte hade kunskap nog att reda ut. Fr.a vågade jag inte lita på min egen känsla där utan följde råd som inte passade oss. Och Timjan var ingen förlåtande hund utan väldigt känslig på många sätt. Efter den förlusten av en vad jag hoppades framgångsrik tävlingskarriär så lärde jag mig hur jag skulle kunna träna henne och med tiden fick vi till en bra samarbetsrelation utan frustration och ljud i det närmaste. Hon har varit en av mina främsta läromästare tillsammans med ett antal kursare med stressade, ljudliga hundar. Känslan som lätt byggs upp när man inte vet hur man ska jobba för att inte utlösa mer frustration, belöningsförväntan, osäkerhet el vad det nu handlar om hos sin hund, den är inte lätt att tampas med känner jag. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så dålig som hundtränare som under den tiden när jag grät blod över Timjans och min träning bokstavligen talat.
Timjan. foto: Elin Lilja
Varje hund jag haft som jag tränat lydnad med har jag tränat in fria följet på lite olika sätt för att försöka få till något som liknar min målbild. Vissa saker har jag gjort på nästan samma sätt men hela tiden har jag försökt att ha med känslan för hur just den här individen är och hur den fungerar i träningen. Abby gick att belöna med fartfyllda belöningar och väldigt mycket energi i dom samtidigt som hon hade lite lätt att komma för långt fram så där hade jag jättestor hjälp av mycket bakåtkastade belöningar. Med Magic fick jag jobba mycket med hennes sätt att gå, hon var från början en väldigt trampig och hoppig hund men det jobbade jag med tidigt och det gick ganska lätt att få henne att sen gå på ett jämnt och fint sätt. Mycket av den träningen gjorde jag utanför fotpositionen först. Hennes nyfikenhet har varit en utmaning då fokus på mig inte alltid varit prio ett.
Abby, foto: Mona Kjernholm
Dusty är en ganska ivrig liten herre. Redan första veckan märkte jag att han tog det här med träning på ett väldigt seriöst sätt och han la sin själ i att få jobba med mig. Väldigt roligt. Men också lite varningstecken så klart för jag märkte att det lätt går överstyr om jag inte tänker mig för. Han är också en lite ljudlig hund även om det minskat jättemycket under våra första sex månader ihop. Att jobba med en lite lätt het kille med mycket driv och leklust samtidigt som ljuden kan finnas där i bakgrunden och poppa upp gör att han är lite av en utmaning. Men en mycket spännande sådan. Om jag får till något liknande min målbild och att det håller oavsett vad vi gjort innan, det återstår att se men att ha en målbild känner jag är bra för mig. Och jag insåg tidigt vad jag har att jobba med till skillnad mot med Timjan som var en tyst hund det första året.
Den här filmen är från vår fjärde gång i en inomhushall tror jag och vi har tränat med andra vid några fler tillfällen men inte många. Dusty nu 8 månader på träning tillsammans med Diana Samuelsson. Att ha bra ögon på sig och även filma hjälper verkligen för att se tendenser i tid.
Jag har mest tränat Dusty i skogen på våra promenader. Jag började med att bara belöna lite strategiskt vid vänster ben och snart började han komma in till sidan mer och mer. Han trängde sig in mellan mina andra hundar om dom var i vägen, vilket fr.a Abby har en tendens att vara. Hon går gärna fritt följ på promenad men nu kom den här lilla valpen och tog hennes plats gång på gång. Maken till fräckhet! Det betyder att Dusty är mycket tränad på att ha andra intill sig när han jobbar – må hända det inte är lika lätt med tvåbenta så nära dock! Han är rejält social den lille mannen.
Det var inte svårt att börja lägga in vändningar och längre sträckor av gående med Dusty på promenaderna. Mina belöningar använde jag i början främst i fart och med vändningar så att Dusty hela tiden hänger på och inte blir stillastående. Det blir flytigt och det här hjälper oss för uthållighet och det tycker jag vi fick till ganska tidigt. Det som varit absolut svårast är ju att hälsan sviktat på Dusty så mycket att han mest fått träna med riskakor som belöning eller ibland lite torrfoder när det funkat. Konstigt nog har han ändå tyckt att det varit värt det – oftast i alla fall! Tillsammans med belöningarna så är mina signaler – det jag kallar för stämningssignaler något som Dusty svarar väldigt bra på. Jag ska försöka utveckla detta lite mer i en annan blogg.
En dag i höstas skulle jag visa lite följsamhet med honom på en kurs och hade en överbliven köttbullebit från en kursare som jag utan att tänka mig för stoppat ner i fickan. Råkade då belöna med den – och sen var det kört!! Dusty kunde överhuvudtaget inte vara vid vänster sida. Det här var i början på hösten och han var ju som vanligt vansinnigt hungrig och köttbullen störde ut honom fullständigt. Så…. köttbullar och korv, det är roligt att kunna belöna med en massa gott, men pga Dustys hälsa så går ju inte det och dessutom verkar det ju inte vara en bra idé liksom! Så vi fortsätter här med tämligen tråkiga torrkulor och lugna belöningar. Jag vet att knappen för att gasa inte är svår att trycka på.
På filmen kan man se att jag behöver jobba med jämnheten i språngmarschen och där har jag en plan. Han har också lätt att överarbeta lite inåt och där fick jag rådet av Diana att helt släppa på vänstersvängar ett tag, i alla fall inte överarbeta dom och jobba lite mer åt höger. Nu lägger jag in en vänstersväng här och där och går direkt över åt höger eller gör en helomvändning till höger så att han rätar upp sig fint. Det känns som att det är en bra strategi just nu.
Jag jobbar också på att han ska hitta mitt tempo efter han jagat ifatt en gotta och ska komma tillbaka till vänstersidan bakifrån. Att hunden älskar att hitta tillbaka till vänster sida och är trygg där är jätteviktigt tycker jag. I filmen nedan är Dusty lite yngre, runt fyra månader och vi jobbar bland folk med att vilja vara kvar vid vänster sida, välja mig, låta bli andra, hålla lite fokus. Övningen är mycket en trygghetsövning som jag använt mig av vid hantering. Den kan lätt ändras så att man istället ställer sig upp och jobbar stående i fotposition.
På promenaden nu är det joggning som gäller i träningen, pust! – jag ska jobba på att röra mig i olika tempon och Dusty ska komma ifatt mig och hitta rätt tempo direkt är tanken. Han är en liten följsam kille och lämnar mig inte på promenaden om jag bjuder på träning. Det är skojigt som en kontrast till Magics utåtriktade hobbies.
