När jag tränade min förra labradortjej Abby så var det en sak som jag inte var så nöjd med, ja, det fanns flera saker i träningen att förbättra givetvis men en grej hade jag verkligen bestämt mig för att få till bättre på nästa hund – centrerade stopp i rutan!
Abby gjorde en liten båge när hon vände runt och då hamnade hon alltid lite åt höger som var hållet hon vände på. Det var ju fullt godkänt för det var ingen stor båge men det gjorde ju att hon kunde hamna på högerlinjen eller strax utanför högerlinjen på rutan och det kunde vara svårt att se från långt håll om hon var inne eller inte. Omdirigeringar från den sidan fick jag lägga en del träning på.
När jag fick Magic så bestämde jag mig för att träna in ett mycket bättre stopp på henne och det skulle vara väldigt centrerat tänkte jag.
I och med att jag tränade det från kanske 15 månaders ålder ungefär när hon vuxit till sig och börjat få lite muskler och styrsel på kroppen, så kändes det inte så svårt att få till på just henne.
Jag använde en plattform i lämplig storlek som gjorde att hon kunde både ta i mot den och sen göra som en piruett runt och förbli uppe på plattformen. Det var inte så många som jobbade med plattformar på den tiden, men jag har alltid älskat rekvisitalekar för att det ger så mycket engagemang och glädje hos hundarna tycker jag.
Idag är det betydligt vanligare och många jobbar med att hunden ska kunna stanna bort från föraren för att sen vända tillbaka och då ser jag att en del använder en eller flera plattformar för att få till vändningen.
Jag hade bara en stor plattform och en inomhushall på den tiden så det var inte så svårt att ha plats med en massa rekvisita 😋En stor plattform är ju inget man åker runt med i bilen så ofta (även om jag gjort det när jag hållit kurser på annan ort 😊) .
Själva stoppet är ännu viktigare idag då vi har stoppet i cirkeln (doldisen) och i framåtskicket mot mittapporten i dirigeringsapporteringen också. Det är ju en fördel om hunden vänder runt helt när dom vänder mitt emot oss för att sen bli sända till rutan eller en apport.
För någon vecka sen så tränade jag med mina fina vänner Helena och Tina och deras härliga retrievers. Helena ville prova att träna stopp på plattform med Trix, hennes labradortjej. Trix har många gånger bra stopp och dom är intränade bl.a på plattformar på annat sätt men Helena tyckte väl att det var kul att prova något annat gissar jag. Trix gillade träningen och om Helena fortsätter med den vet jag inte just nu men hon fick till en fin start..
Jag hade berättat att Magic (nu 12 år) än idag har kvar dessa stopp trots att hennes bakdel har svårt att hänga med i ett antal rörelser då hon har diskbråck. Nu var det ju kanske tidigt i våras jag senast testade av detta så för två dagar sen bestämde jag mig för att se om det verkligen stämde fortfarande. Jag har väl inte ljugit för mina kompisar!!? 😱 Jag tränar inte Magic alls i lydnaden förutom vissa raka framåtskick som hon älskar men då brukar jag inte lägga till stoppet utan hon får ta apporten direkt eller jobba med framåtsändande som en saktamarsch i raka linjer. Kul aktivering tycker Magic.
Jo då! Fina tjejen gjorde nästan lika bra som hon gjort i hela sitt liv men lite kraft saknas för att helt komma runt och hon orkar inte hålla linjen riktigt lika bra när bakdelen inte är stark nog när hon förbereder sitt stopp tror jag. Men jag tror det syns på filmen att hon har kvar stor del av tekniken i alla fall.
Vad är det som gör att just det här sättet har funkat på henne då? Ja, kanske är det att jag hade tur att hitta ett bra sätt från början som passade henne och jag behövde aldrig hålla på med många olika varianter. Det blev ju snabbt bra och hon tog med sig stoppet till momenten utan att “sakna” plattformen men jag använde en stor targetmatta ibland för påminnelsen av rörelsen runt.
En av förutsättningarna för att det skulle funka bra var nog också att hon tog i i allt hon gjorde, så jag tror hon helt enkelt älskade att få göra den där vändningen på plattformen med kraft och full energi.
Jag har tänkt att prova samma med Tracy men med Tracy jobbar jag ju på en massa små sätt för att få till ta-i-lust. Och kan hon inte springa ut snabbt till en plattform då kanske det blir svårt att få till en bra vändning. Men jag ska prova på nära håll och sen på längre håll om jag får till lite mer springlust i henne framöver. Hon älskar plattformsträning så vem vet, det kanske triggar lite extra. Jag kommer få klura mycket mer än vad jag gjorde med Magic.
Jag tror det är bra att fråga sig lite då och då varför något funkade så bra. Det är lätt att bara köra på när det funkar och kanske inte fundera så mycket på det och sen när man försöker göra på samma sätt med nästa hund så är det möjligen inte alls rätt sätt för den hunden. Med Dusty har jag inte alls jobbat med plattformar för att få till ett centrerat stopp utan roat mig med att testa andra sätt. Det är ju också kul att variera sig 😊
Raka linjer då: Ja vem jobbar och sliter inte med raka linjer liksom?!!! 😅
På Magic har jag utgått från saktamarschen som jag genom åren tränat mycket på utan något “mål” framför henne. Och att kunna gå från saktamarsch till full fart framåt! Inget som en bruksnörd skulle roa sig med kanske 😁 Det blir ju liksom lite tvärtom mot vad ett framåtsändande går ut på.
Men till Doldis och annat i lydnaden så har jag tyckt att det varit bra att kunna låsa blicken framåt, och träna på att hålla linjen och med hjälp av störningar på olika sätt så har Magic haft en förståelse för att ligga kvar i en rak linje ut från mig och välja bort störningarna.
Det har varit mycket olika sätt jag testat med Magic när det gäller detta och så även med Abby och Dusty. Där har jag inte hållit mig till bara ett sätt att träna det som när det gäller Magics centrerade stopp. Jag gissar att dom flesta använder sig och provar sig fram med en mängd olika sätt för att se hur förståelsen för den raka linjen ska uppstå hos hunden. Int är det lätt int!! 😁
Filmen är från min träning med Magic häromdagen.
