Inlägget Freddie och karamellerna dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Jag vill tacka för att du hjälper till att berätta om mina kurser. Det är många elever jag får efter rekommendation och det är roligt.

Hösten inleddes med kurser här på gården i Drösphult och det känns verkligen fint att kunna erbjuda kurser i gårdsmiljö. I september när det började bli lite mörkt på kvällarna så flyttades kurserna inomhus i fina Dogeduhallen i Bankeryd. Där trivs vi också och har gott om material att jobba med. Är så tacksam att jag får ha mitt material där till både dogparkour och all plattformsträning vi gör på kurserna.

Jag vill passa på att berätta om några nya kurser som är på gång.

I februari har du chans att prova på och inspireras på en Kongsökskurs som är tänkt som aktivering för alla typer av hundar som det kan passa och det passar verkligen dom flesta hundar att få använda nosen på ett roligt och enkelt sätt. Enkelt för oss hundägare alltså. I långa perioder har mina hundar inte kunnat få springa pga skador/sjukdomar och då är kongsök något jag tagit till för att aktivera dom inomhus och få dom någorlunda nöjda. Dom ÄLSKAR det!!!  Jag brinner inte för att tävla i den här sporten som numera är en tävlingssport också så just tävlingsregler mm kommer jag inte gå igenom utan kursen är för dig som vill fortsätta lära din hund saker och utvecklas tillsammans.

En annan ny kurs är också en kurs som jag själv tycker är jätteviktig. Fokus och impulskontroll. Jag tränar ju tävlingslydnad och jaktapportering och för tex retrievern så är det jätteviktigt att kunna fokusera på rätt uppgift, hålla fokus (uthållighet) växla fokus (släppa frestelser) och vara i “rätt” sinnesstämning. Det där sistnämnda är något jag brinner lite extra för då jag haft en del riktigt heta hundar. Med impulskontrollsträning kan vi få våra hundar att verkligen förstå vitsen med att hålla ihop sig och inte knalla, sticka iväg i förväg, pipa, gnälla el dyl. Den träningen lägger jag massor av fokus på med den unga hunden för att sen ha nytta av den i både tävlingslydnad och jaktapporteringen. Du som vill satsa på bruks och rally kan också ha nytta av denna träning.

Onlinekursen Från Lek till SuperApportering jobbar jag vidare med. Det tar rejält mycket längre tid än jag tänkte men hoppas på att kunna jobba på ordentligt nu och att den kommer ge mycket inspiration framöver.

Den nya onlinekursen Fokus på Engagemang/Lekfulla lekar har jag fått fin respons på vilket är jättekul. Utan engagemang i träningen så står man sig ganska slätt och det är såååå träningsbart!! Men det krävs lite insatser från en själv så klart! Under Hundkurs online på min hemsida hittar du mer info om kursen.

Som vanligt ligger också en valpkurs och en unghundskurs ute som startar i februari.

Kurserna i januari startar snart och där finns det bara någon enstaka plats kvar på Dogparkourkursen. En kurs som alla hundar brukar uppskatta till fullo och så även deras tvåbentingar. Finns väl ingen kurs där hundarna så snabbt börjar fokusera på jobbet och inte varandra tror jag.

I april utomhus kommer det komma fler roliga kurser. Håll utkik på hemsidan och välkommen både nya och “gamla” kursare.

Jag vill passa på att tacka Väderstad Hundcenter för det gångna året. Det är underbart att ha helgkurser hos dom. Alla kurser i tävlingslydnad som går på helgen har hållits i Väderstad. En anledning är att det är grymt härligt att kunna vara inomhus, både om det är väldigt varmt och om det är blåst och regn. Men många har också valt att vara inne för att det hjälpt ekipaget att lättare koncentrera sig och man kan känna sig trygg i att träna på avgränsat område.

Nu ligger det nya helgkurser ute i maj och augusti. Aprilkursen är full.

Vill du träna i en riktigt bra hall med stor yta så kan jag verkligen rekommendera denna träningshall.

Tävlingslydnadskurser för träningsgäng går också att boka förstås. Då bokar man själv en av hallarna i Jönköpingstrakten.

Jag vill också passa på att tacka Morrhåret Hundsport AB för all sponsring under året. Selar, halsband och de härliga leksakerna, de flesta handgjorda och med genomtänkta bra material är superfina och jag kan verkligen rekommendera ett besök i den fina affären i Vadstena. Sen finns dom förstås även som webbutik. Tack Marika för att du alltid ekiperar mina hundar så fint!!

.

Jag har under hösten fått en superfin Treatbag och fina fleeceflätor som jag säljer till mina kursare i mån av tillgång. Dom är väldigt populära så hör av dig till mig om du vill köpa en riktigt bra fläta eller väska. Jag brukar ta med mig till kurskvällarna i Bankeryd. Jag älskar väskorna, dom bästa jag haft där både mobil och träningsgodis får rum och hundarna älskar flätorna! Tack till Ingrid som tillverkar dom i superbra material och många olika färger och kombinationer. Man blir glad av dom!

Hoppas du nu också är kurssugen och går in och kikar lite på utbudet för jan och februari. Vi ses!

Inlägget Nytt år – Nya hundkurser dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Abby gjorde en liten båge när hon vände runt och då hamnade hon alltid lite åt höger som var hållet hon vände på. Det var ju fullt godkänt  för det var ingen stor båge men det gjorde ju att hon kunde hamna på högerlinjen eller strax utanför högerlinjen på rutan och det kunde vara svårt att se från långt håll om hon var inne eller inte. Omdirigeringar från den sidan fick jag lägga en del träning på.

När jag fick Magic så bestämde jag mig för att träna in ett mycket bättre stopp på henne och det skulle vara väldigt centrerat tänkte jag.

I och med att jag tränade det från kanske 15 månaders ålder ungefär när hon vuxit till sig och börjat få lite muskler och styrsel på kroppen,  så kändes det inte så svårt att få till på just henne.

Jag använde en plattform i lämplig storlek som gjorde att hon kunde både ta i mot den och sen göra som en piruett runt och förbli uppe på plattformen. Det var inte så många som jobbade med plattformar på den tiden, men jag har alltid älskat rekvisitalekar för att det ger så mycket engagemang och glädje hos hundarna tycker jag.

Idag är det betydligt vanligare och många jobbar med att hunden ska kunna stanna bort från föraren för att sen vända tillbaka och då ser jag att en del använder en eller flera plattformar för att få till vändningen.

Jag hade bara en stor plattform och en inomhushall på den tiden så det var inte så svårt att ha plats med en massa rekvisita 😋En stor plattform är ju inget man åker runt med i bilen så ofta (även om jag gjort det när jag hållit kurser på annan ort 😊) .

Själva stoppet är ännu viktigare idag då vi har stoppet i cirkeln (doldisen) och i framåtskicket mot mittapporten i dirigeringsapporteringen också. Det är ju en fördel om hunden vänder runt helt när dom vänder mitt emot oss för att sen bli sända till rutan eller en apport.

För någon vecka sen så tränade jag med mina fina vänner Helena och Tina och deras härliga retrievers. Helena ville prova att träna stopp på plattform med Trix, hennes labradortjej. Trix har många gånger bra stopp och dom är intränade bl.a på plattformar på annat sätt men Helena tyckte väl att det var kul att prova något annat gissar jag.  Trix gillade träningen och om Helena fortsätter med den vet jag inte just nu men hon fick till en fin start..

Jag hade berättat att Magic (nu 12 år) än idag har kvar dessa stopp trots att hennes bakdel har svårt att hänga med i ett antal rörelser då hon har diskbråck. Nu var det ju kanske tidigt i våras jag senast testade av detta så för två dagar sen bestämde jag mig för att se om det verkligen stämde fortfarande. Jag har väl inte ljugit för mina kompisar!!? 😱 Jag tränar inte Magic alls i lydnaden förutom vissa raka framåtskick som hon älskar men då brukar jag inte lägga till stoppet utan hon får ta apporten direkt eller jobba med framåtsändande som en saktamarsch i raka linjer. Kul aktivering tycker Magic.

Jo då! Fina tjejen gjorde nästan lika bra som hon gjort i hela sitt liv men lite kraft saknas för att helt komma runt och hon orkar inte hålla linjen riktigt lika bra när bakdelen inte är stark nog när hon förbereder sitt stopp tror jag. Men jag tror det syns på filmen att hon har kvar stor del av tekniken i alla fall.

Vad är det som gör att just det här sättet har funkat på henne då? Ja, kanske är det att jag hade tur att hitta ett bra sätt från början som passade henne och jag behövde aldrig hålla på med många olika varianter. Det blev ju snabbt bra och hon tog med sig stoppet till momenten utan att “sakna” plattformen men jag använde en stor targetmatta ibland för påminnelsen av rörelsen runt.

En av förutsättningarna för att det skulle funka bra var nog också att hon tog i i allt hon gjorde, så jag tror hon helt enkelt älskade att få göra den där vändningen på plattformen med kraft och full energi.

Jag har tänkt att prova samma med Tracy men med Tracy jobbar jag ju på en massa små sätt för att få till ta-i-lust. Och kan hon inte springa ut snabbt till en plattform då kanske det blir svårt att få till en bra vändning. Men jag ska prova på nära håll och sen på längre håll om jag får till lite mer springlust i henne framöver. Hon älskar plattformsträning så vem vet, det kanske triggar lite extra. Jag kommer få klura mycket mer än vad jag gjorde med Magic.

Jag tror det är bra att fråga sig lite då och då varför något funkade så bra. Det är lätt att bara köra på när det funkar och kanske inte fundera så mycket på det och sen när man försöker göra på samma sätt med nästa hund så är det möjligen inte alls rätt sätt för den hunden. Med Dusty har jag inte alls jobbat med plattformar för att få till ett centrerat stopp utan roat mig med att testa andra sätt. Det är ju också kul att variera sig 😊

Raka linjer då: Ja vem jobbar och sliter inte med raka linjer liksom?!!! 😅

På Magic har jag utgått från saktamarschen som jag genom åren tränat mycket på utan något “mål” framför henne. Och att kunna gå från saktamarsch till full fart framåt! Inget som en bruksnörd skulle roa sig med kanske 😁 Det blir ju liksom lite tvärtom mot vad ett framåtsändande går ut på.

Men till Doldis och annat i lydnaden så har jag tyckt att det varit bra att kunna låsa blicken framåt, och träna på att hålla linjen och med hjälp av störningar på olika sätt så har Magic haft en förståelse för att ligga kvar i en rak linje ut från mig och välja bort störningarna.

Det har varit mycket olika sätt jag testat med Magic när det gäller detta och så även med Abby och Dusty. Där har jag inte hållit mig till bara ett sätt att träna det som när det gäller Magics centrerade stopp. Jag gissar att dom flesta använder sig och provar sig fram med en mängd olika sätt för att se hur förståelsen för den raka linjen ska uppstå hos hunden. Int är det lätt int!! 😁

Filmen är från min träning med Magic häromdagen.

Inlägget Centrerade stopp (och raka linjer) dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Den här filmen ovan är från en träning i helgen med Tracy. Att bygga ett fritt följ med Tracy är en av de saker jag klurar en massa på hur vi ska få till. Hon älskar träningen och jag jobbar med väldigt mycket av det jag tar upp på min onlinekurs Fokus på Engagemang, Lekfulla lekar för även om hon är på och vill mycket så faller energin lätt bort då hon inte är någon naturlig springhund eller har ta-i-lust. Min känsla var den bästa jag haft under detta träningspass på bortaplan. Plötsligt -med hjälp av något så bisarrt som kaninöron så är Tracy jättepå! 😁

Kanske blir det en lydnadskarriär i framtiden, vem vet? Vi lär oss mycket på vägen -i alla fall jag!! 😉

Jag har valt att lägga in en del om vår träning i ett avsnitt på onlinekursen där utveckling och annat tas upp. Det är ett avsnitt som jag bygger på lite i taget med allt möjligt som händer i vår träning eller några andra hundars träning.

Texten nedan är från det avsnittet och jag lägger även till en film från onlinekursen för att visa hur det kan se ut när man måste anstränga sig en hel del för att bygga engagemang – för det är just det bygget vi håller på med Tracy och jag! Engagemang – tillsammans med Energi!!!

Blir du nyfiken på min onlinekurs så ser du lite av hur det kan se ut på en av mina filmer från kursen alltså. Kanske vet du någon som skulle behöva lite mer lekfull engagerande träning – Tipsa gärna!

På kursen får du mer än fyra timmars filmmaterial allt som allt tillsammans med texter om det jag brinner så mycket för, lekfull närvarande fokuserat engagemang från både människa och hund.  Hoppas det märks! 😁🥳😍

Tracy och jag har varit på träningsläger och jag tänkte lägga in några filmer på vår träning. Den första filmen handlar om hur jag utvecklar nostarget/targetsticka och i mitt fall så föredrar jag att använda en flugsmälla. I avsnittet om Rekvisitalekar finns denna träning med.

På filmen har jag med en snutt av den träning vi gjorde ett antal veckor innan lägret. Sen lät jag det ligga och smälta lite och gjorde mest jaktapportering ett tag. Så när vi kommer till lägret så blir det repetitioner och även om vi inte kommer så långt i träningen så vill jag visa lite hur jag blandar variation, belöningssätt och hur jag provar mig fram med att både ha flugsmällan som en titt-punkt och som en hjälp vid sidan av Tracys kind, och som en nostouch och för att det ska bli ett fritt följ så provar jag dessutom utan flugsmälla alls.

Min tanke är att få ett större värde i att titta uppåt och samtidigt kunna gå vid min vänstersida. I större delen av sitt första år så har Tracy tränat på att gå jaktfot, det betyder följa vänster sida och titta framåt. Pga bogskada så skulle hon inte tränas att titta uppåt. Detta har satt sina spår och hon faller naturligt tillbaka till att titta framåt. Jag tycker att det känns som att det jag nu försökt leka fram under en kort tid och inte många träningspass gett en större förståelse så jag kommer fortsätta att experimentera med det jag gör på filmen. Målet är ett lustfyllt sätt att gå på vänster sida och hålla kontakt med mig uppåt. Ett fritt följ där rekvisita kan få Tracy att uppskatta det till fullo.

En stor fördel med den här träningen är också att det går att dra ut på tiden mellan belöningarna. Genom att växla mellan uppgifterna upplever jag att Tracy inte tycker det är så svårt när en belöning dröjer. Hon anstränger sig ofta mer om hon får göra flera svängar, snurrar, jaga och toucha flugsmällan. Ett perfekt sätt att träna flyt! Tips!! Glöm inte att träna in targetsticka/nostouch/flugsmälla på andra sätt innan du lägger in det vid din vänstersida om du vill få till ett riktigt fint fritt följ sen.

Inlägget Lekfullhet bygger fria följet dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

I vintras vaknade jag en natt av en tanke att jag skulle vilja ha till träffar som inte skulle behöva bli så kostsamma för folk och att pengarna skulle gå till UNHCR/Ukraina, vilket kändes som ett lätt sätt att samla in lite pengar för ett bra ändamål. Dessutom så kändes det som ett bra upplägg som jag tänkt ut för mig och Tracy. En lätt början där vi får träna oss på att göra olika saker på planen med lite hjälp av andra.

Jag tänkte alltså att konceptet skulle kunna vara att få träning på tävlingslika förhållanden men inte så svårt som på tävling. Utan istället få chansen att göra om uppvärmning, ingång på planen, testa olika upplägg osv osv.

Jag har nu fått frågan från någon som bor för långt bort för att kunna vara med om hur upplägget är tänkt och hur många man behöver vara för att det ska fungera praktiskt.

Så jag tänkte berätta lite här:

Vi har varit mellan 6 och 8 ekipage. jag tycker 8 ekipage är lagom men då har vi också unnat oss en långlunch med mycket prat och fika vid flera tillfällen, vilket varit väldigt trevligt. 10 ekipage skulle säkert funka bra också om man strukturerar upp tiden lite mer.

Första tillfället var vi i Hulukvarnshallen och där var det helt lagom att vara 8 ekipage och det hade varit svårt att vara fler pga kyla utomhus. Alla kunde vara i hallen på olika ytor samtidigt så det flöt på bra. Däremot kunde vi inte ha så lång lunch då halltiden begränsar förstås. Vi hade en liten slussyta mellan två uppvärmningsytor också och när man “kört” sitt lilla program så fick man vänta i entrén några minuter.

Vi har haft samling kl 10.30. Hjälpts åt att sätta ut banan och markerade uppvärmningsytor. Flera sådana alltså.

Vi har varit indelade i två grupper. En  “tävlingsträningsgrupp” och en “funktionärsgrupp”

När alla tränat klart i den första gruppen så byter man och det blir dags för den andra gruppen att “tävla”.En i funktionärsgruppen håller koll på tiden.

Jag har valt att ha 2 minuterspass på förmiddagen. Så när Grupp 1 som “tävlar” är igång så har dom en timme på sig och det betyder att man kanske får upp till ca 5 tillfällen  att gå in på planen under den timmen. Sen har vi en rast emellan och därefter är det då de som tidigare “tävlat” som får leka “funktionärer”och tvärtom.

För att det ska flyta på bra så har alla också haft en “egen” hjälpare/funktionär från den andra gruppen som man får berätta för vad man vill göra lite snabbt eller ge en skriven lapp till på det man vill ha hjälp med.

Jag kan tex skriva på min lapp att jag vill ha applåder då och då, att jag vill ha en som sitter på en stol inne på planen (som på filmen), att jag vill improvisera eller att jag vill ha kommendering hela tiden som jag lyder eller inte lyder beroende på vad jag och min hund ska träna på. När det är 10 sekunder kvar så tar man sig snabbt ut från planen för sen är det den nästa tävlandes tur.

Och själv förflyttar jag mig då till olika uppvärmningsytor och eventuellt skriver jag en ny lapp och tar fram ny rekvisita om jag vill ha det.

Det gäller alltså att ta snabba beslut mellan träningspassen som blir så tävlingslika man själv vill. Hur ska nästa pass läggas upp? Fokus på gokänsla o engagemang? Dags för en liten kedja? Vilken uppvärmning passar nu? Testa olika ingångar på planen? Hur få fokus på sin hund innan ingång på plan? Leka sig in? Man planerar ju sina pass och ger funktionärerna uppgifter vilket gör det lyxigt och superbra att ha tillgång till dom under sin timme. 

Luncherna har ägnats bl.a åt reflektioner över hur det gått o tankar inför eftermiddagens fortsatta träning. 

På eftermiddagen har vi tränat 5 minuterspass eller mindre om man föredragit det. Och när vi varit hemma hos mig i gårdsmiljö så har vi också gått in och avslutat med fika för dom som velat stanna kvar.

Detta är verkligen en möjlighet för dig som brukar bli nervös på tävling att få träna dig och din hund i en tävlingslik form men där du kan välja att lägga upp träningen precis som du vill inom en kort tidsrymd förstås. Kanske är det värdefullt att gå in och lekaloss med din hund om det är det ni behöver just nu.

För mig och Tracy har det blivit superbra träning tycker jag. Jag har fått nästan alla pass filmade och det i sig är ju GULD att få till samtidigt som det finns fler folk på plan som har sina uppgifter.

Så den som känner sig sugen – Sno gärna konceptet och bjud in till träning!!! Det har inte varit svårt att få anmälningar. Jag har tagit en summa av 250kr eller lite mer beroende på hallhyra eller inte. Och då blir det lite pengar att skänka också.

Flera av deltagarna har återkommit så jag tror det är fler än jag som tyckt det varit riktigt givande.

Nästa tillfälle är på lördag den 31 augusti och då är det fullt som det ser ut nu.

Därefter kommer vi ha en Speedlydnadsdag hos Väderstad Hundcenter den 28 september och då blir det i inomhushallen. Det ska bli kul. Den har jag inte gjort reklam för ännu men gör det nu!! 😁

Filmen är från det allra första tillfället och första passet med Tracy då ett år gammal och ytterst lite tränad.

Inlägget Speedlydnad – tävlingsträna på enkelt sätt dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Men nog om detta nu. Jag ska jobba på med Teja och idag tänkte jag skriva lite om vår lek ihop.

Dom som känner mig har nog inte undgått att märka att jag gillar att leka med mina hundar. Och om jag får en hund som inte är så på i leken som jag skulle vilja, ja då får jag klura på hur jag ska göra för att “väcka” intresset för leken med mig.

Första veckan Teja bodde här så tog jag det ganska lugnt med lek tillsammans. Det är ju inte riktigt mitt sätt att vara men jag ville ge henne tid att lära känna dom andra hundarna och inte dra upp henne så mycket eftersom jag inte kände henne så väl.

Självklart hade hon en massa roliga saker att roa sig med och jag såg att hon hade ett ganska stort intresse att behålla grejerna för sig själv.

Verkade det finnas någon stress i henne? Brydde hon sig när dom andra hundarna röjde lite? Brydde hon sig om jag tränade lite lätt med någon annan hund? Gick hon igång på mitt beröm eller glada röst när jag pratade med någon av de andra hundarna?

Fich hon samtidigt ligga och tugga på något så är svaret NEJ på allt.

Hon verkar hittills inte ha lätt för att stressa upp sig vilket är GULD värt!

Däremot kan hon idag bli irriterad för att hon inte får vara med om jag gör något med en annan hund så jag försöker jobba väldigt pedagogiskt där och inte utsätta henne för för svåra situationer. Jag har en gång i tiden gjort misstaget att ha med en valp vid träningar med min äldre hund och det blev verkligen inte en bra miljö för valpen som la på sig ljud och stress. Nybörjarmisstag som jag lärde mig mycket av. Det kan ju faktiskt vara väldigt svårt att veta hur mycket en valp lägger på sig för framtiden och jag har lärt mig den hårda vägen att jag får tänka mig för.

Eftersom Teja inte var så intresserad av mig och min röst överhuvudtaget i början så satte jag igång att leka lite mer med henne under hennes andra vecka här. Det var en ganska ljummen lek, kanske jag kan kalla det. Något måste göras och det snabbt.

Eftersom jag redan då börjat se jaktintresset så tänkte jag att jag måste få till en bättre lek innan jag kan ta med mig leksak ut och kanske antijaktträna med lek framöver.

Jag pratade med en nära kompis bara för att samla tankarna och få lite kloka tankar tillbaka. Jag ville ha snabba resultat för jag kände att jag inte hade någon tid att förlora om jag skulle kunna “fånga upp” hennes intresse för lek ihop med mig så att det skulle funka i skogen också. Så det där med att ha tålamod som jag annars är rätt bra på när det gäller hundträning tror jag, det hade jag nu inte så mycket av.

Efter lite idéer som vi pratade om så utformade jag på kvällen en plan. TAck för att jag fick “älta” av mig kära vän! Du vet vem du är.

Jag skulle leka jättekorta pass med Teja, och välja noga tidpunkt så det blev när hon var hungrig, för då var hon som mest på och bet i allt.

Jag bestämde mig också för att Teja skulle få bita i min tröjärm. Jag hade faktiskt fått en valp som inte bet mig överhuvudtaget och hur trevligt det än var så insåg jag att eftersom jag behövde få henne att börja ta in mig i sin värld lite mer så var detta ett kanske märkligt beslut, men helt rätt för oss visade det sig.

När jag väl uppmuntrade leken med tröjärmen så fanns det ingen hejd på hur kul Teja tyckte detta var. Det blev en del blåmärken under en tid men det var det värt. Hon började få upp ögonen för leken mer med mig. Och med den så kom också hennes intresse för min röst att höjas lite allt eftersom.

Jag tänkte också på vad hon annars gillade mest att leka med och kartonger var storfavorit så då blev det lek ihop med kartongerna där jag mest fick använda dom som en sköld och Teja gick ALL IN med stor förstörelselust.

Planen att leka jättekorta pass och när hon var hungrig kunde jag släppa på redan dagen efter. Det gick lika bra att leka efter maten och skillnaden i engagemang var enorm.

Det som jag ägnar mig mest åt med mina valpar är närlekar. Tumlarlekarna som jag brukar lära ut på mina valpkurser brukar få igång dom flesta valpar och det är i den leken jag jobbar med TA-I-signaler, HÅLLA FASTsignaler, ökar upp UTHÅLLIGHET, lägger in RETASsignaler, skapar TRYGGHET, NYFIKENHET och också HÄRDAR valparna lite. Med härda menar jag att jag vill att dom klarar mycket bröt från mig, jag är ljudlig av mig i leken och leker gärna PANGLEKAR osv. Jag vill också kunna bröta på och retas om min hund inte anstränger sig i framtida träning om det behövs.

Om man försöker retas med en hund där man aldrig grundat den träningen ordentligt så kanske fler än jag upplevt att det inte funkar alls el bara i ett fåtal situationer. Hunden kan istället gå iväg, se ledsen ut, börja äta gräs osv. Ja en massa lugnande signaler är vanligt att se i dessa sammanhang. Det kan ju tex vara att man försöker visa på ett retfullt sätt att nu får du allt springa lite fortare lilla vovven annars missar du den här leksaken och så retas man en massa och hunden bara slokar mer och mer istället för att gnistra till och kavla upp ärmarna och ta i för kung och fosterland nästa gång. Så min tanke är att få till den där gnistan på valpnivå.

Tillbaka till Teja och leken. Så grunden i träningen börjar formas fram i leken och nu börjar det hända saker med Tejas och min relation och lek. Efter några månader med väldigt mycket grundande i närlekarna så kan jag nu ha med mig leksaker ut i skogen och hon svarar på mina BUSsignaler och vill oftast ha mer av leken när jag säger att vi ska gå vidare. Precis som jag vill ha det. Det som kan få henne att lämna leksaken är viltdoft främst men jag har en känsla av att det går åt rätt håll där också. Jag hoppas det.

Något där vi stött på patrull som varit nytt för mig är att Tejas intresse för att springa efter en boll har varit noll. Hon kan leka med bollar inomhus själv ibland så jag tänkte att det är väl bara att skapa lite nyfikenhet och slänga ut bollen i högt gräs så sticker hon säkert och tar den men NEJ! Absolut inte säger Teja! Men hur svårt kan det vara säger jag – helt ointressant säger Teja och pekar på den långa leksaken jag har i famnen. Jag tar gärna den där med en gång istället säger hon och får hon inte den då så försöker hon tjuva den istället. Bollen ligger där den ligger och är verkligen inget att ha enligt min lilla tjej.

Det är så intressant att en hund med så stort jaktintresse har noll intresse för en kastad boll. Inte ens att få använda nosen och leta rätt på bollen får henne att gå igång. Bollar i sig är svåra att kampa med och det är i kampen vi hittat varandra jag och Teja så nu kommer jag få jobba på att hitta ett sätt att få henne intresserad av bollarna för jag använder bollar jättemycket i min träning bl.a till bollsök som jag gärna aktiverar hundarna med.

En plan har utformats och så får vi se var vi hamnar med den. Så här ser det ut idag med Tejas intresse för bollar när jag har lite tur att hon möjligen greppar dom någon gång:

Fortsättning följer.

Inlägget Teja – lekfullt, leka, lära dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Jag är ju inte mer än människa!! Och en del av oss grubblar och grunnar och beslutar och ombeslutar och så har det varit för mig den senaste veckan. Det är och bör oftast inte vara ett lättvindigt beslut att omplacera en hund.

Jag vill börja med att tacka för stöttning. Ni vet vilka ni är!!

Stöttning i det val jag gjorde i början på veckan och att jag sen ångrade mig. Och fick så fin förståelse från goa vänner. Några har varit i samma situation själva och då är det kanske lättare att förstå. Man velar fram och tillbaka och försöker tänka på både hunden, sin familj/flock och sig själv. Mina begränsningar har jag verkligen fått många tankar om under de senaste månaderna.

Jag trodde alltså i början på veckan att rätt beslut var att försöka hitta ett riktigt bra hem till Teja så att hon skulle få mycket jobb i framtiden med främst vallning. Det är hennes stora självständighet och jaktdrift som gjort att jag inte riktigt sett att jag kan ge henne det hon behöver för att utvecklas bra. Och jag har mått jättedåligt av det här. För Teja är en superfin tjej på många sätt med riktigt fin personlighet. Jag tänkte att det vore bäst att sälja henne tidigt så hon kunde utvecklas hos någon annan innan hon blev unghund då det ibland blir lite tuffare för hundarna att omplaceras då. Plus att den nya ägaren skulle ha tid över sommaren att bygga upp relationen med henne och ge henne mycket tid.

Till saken hör ju också att jag omplacerade Vide förra året och det var inget lätt beslut det heller. Han har dock fått det toppenbra så jag ångrar det inte, men det tär ju på en att faktiskt fatta ett sånt beslut. I alla fall om man inte är van att sälja ett djur.

Jag tycker inte det är fel när andra placerar om sina hundar för hundar är så omställningsbara att får dom det bara bra så kan jag inte vara så egoistisk och tro att jag själv alltid är den bästa och “rätta” personen för hunden. I mitt fall så vet jag att en duktig vallhundsförare med fin moral , etik och bra hundhållning skulle kunna ge Teja ett toppenhem och säkert komma till rätta med jaktdriften genom att tända henne på får istället. Men beslutet har som sagt ändå varit jättesvårt att ta. Men jag tog det i början på veckan och annonserade ut Teja på fb och i SVAK.

TACK snälla alla för delningar också på FB! Det värmer att folk bryr sig. Jag har nästan bara fått snälla kommentarer och det är en känslig situation så TACK!!!!!

Drömmen om en ny hund och att äntligen kunna träna lydnad fullt ut var det som gjorde att jag skaffade Teja. Bra kontakt med uppfödaren och förmånen att få välja valp först hjälpte till och att också hälsa på valparna flera gånger som jag skrivit om tidigare. Men ibland blir det ändå inte som man drömt om. I alla fall inte vår start tillsammans.

Igår lyssnade jag på Hundtränarpodden som Maria Brandel har. Jag är lite dålig på att lyssna på poddar men hade tänkt ett tag att jag skulle lyssna på Eva Bodfäldt hos Maria när hon talade om När drömmar går i kras. Jag visste att det skulle vara berörande. Jag visste att Eva haft det jättetufft med svåra förluster och jag har inte orkat lyssna innan för jag visste också att jag skulle känna igen mig i mycket av det hon pratade om.

Jag har inte mist mina hundar så tidigt (utom en tvååring där jag höll på att gå under efter den förlusten), jag har bara kämpat med sjukdomar och skador i tio år på dom. Det har hållt på att knäcka mig och  jag har många gånger undrat varför jag överhuvudtaget håller på med hunderiet. Jag har varit så deppig, handlingsförlamad, ledsen och uppgiven och jag har skämts över att jag inte bara kavlat upp ärmarna och kommit igen så snabbt som jag kände att jag borde.

Och varför jag inte satsar på en annan sport än tävlingslydnad är ju så himla dumt!!! Mina hundar skulle ju klara NW edyl. Men av någon helt knäpp anledning så fastnade jag en gång i tiden för tävlingslydnad och där är jag liksom kvar och brinner fortfarande för sporten. (Att ha härliga hundtränare på kurs hjälper givetvis till) Så drömmen om en hund som ska hålla för träningen, få kickarna i vardagen tillsammans med hunden och för att kunna vara med och träna med fina människor igen, ja den drömmen gjorde att jag ännu en gång vågade köpa en valp, trots att jag bor själv och borde hålla mig till två hundar. Det är egentligen max vad jag tycker jag själv ska ha. Men….

För att ta det från början så har det varit väldigt omtumlande att få hem Teja vid nio veckors ålder. Hon har inte varit lik någon annan hund jag haft. Redan från första dagarna då hon direkt valde att springa långt ifrån oss andra i skogen insåg jag att jag fått en hund med mängder med självständighet. Och hon verkade jaga småkryp odyl ungefär som en katt. Hon smög runt i blåbärsriset, hoppade och anföll och det kan ju ses som gulligt men hon var helt okontaktbar. Jag har aldrig sett något liknande. Svansen piskade och ja, hon var mer kattlik än hundlik i de lägena.  Fåglar och fågelljud kan fortfarande få henne helt fokuserad på bara det. Jag har Evas bok i tankarna när hon skriver om sin Will-Ja och nu fick jag ju höra lite mer i podden om hur dom haft det, för det var länge sedan Eva och jag pratade men när hon fick Will-Ja så ringde hon mig och berättade om att hon började förstå hur jag haft det med Magic.

Jag har fått jobba hårt med Magics jaktdrift när hon var yngre och det var jättetufft men det började ju främst när hon blev unghund. Beteendena hos Teja var något helt annat och jag har känt mig väldigt ledsen och uppgiven och osäker på om jag fixar den här hunden så att hon kan gå lös i framtiden. Teja är ju också tänkt att bli kurshund och tävlingslydnadshund, då måste ju hunden kunna vara lös så klart.  Och jag har stor respekt för att jaktdriften kan ta över det mesta, fr.a uppsökande verksamhet som intresse för spår och dofter så här tidigt, ja det skrämde mig verkligen.

Det som också gjorde det jättesvårt var att hon liksom brydde sig inte om mig riktigt. Jag anser mig vara  bra på att hitta ett härligt samspel snabbt med mina hundar men nja, det var inte så lätt.

Min röst var helt ointressant i början och är ibland fortfarande. Berömde jag henne när hon saktade ner i koppel tex så visade hon inte med en enda rörelse på något öra eller annat att hon hörde mig. Det var en konstig situation att vara i. Jag gick egna promenader med henne, belönade allt bra hon gjorde men det hjälpte inte mycket. Det kändes som att hon var sig själv nog. Trots det så gillade och gillar hon ju mina andra hundar och mig så hon undviker oss inte. Och hon är väldigt matglad vilket är kul, men hjälpte inte så mycket i skogen.

Jag provade givetvis att gå ifrån henne och byta riktning, det kändes inte bra för hon drog så långt i förväg att det blev som att jag konditionstränade min lilla valp och hon var helt uppgasad av allt springande. Gömde jag mig så kunde hon visst bli lite orolig men hittade hon mig så sprang hon sen bara förbi mig och hade redan glömt att det var lite läskigt i skogen att vara själv. Hon är supersnabb så jag blev också rädd att hon skulle bryta benen av sig.

Denna ganska ohållbara situation har gjort att hon fått gå jättemycket i koppel. I samhället går det bra. Hon har fått ganska lagom mycket miljöträning tror jag och där är hon jättefin med människor och klarar hundmöten fint. Flyger det mycket fåglar kan det dock bli svårare.

Jag har gjort en massa för att förbättra och bygga vår relation. Jag kommer återkomma till hur samarbetet ökat genom detta i en annan blogg. Jag väljer att berätta mer om livet med Teja framöver på ett ärligt sätt för och jag hoppas jag kommer kunna berätta om en massa framsteg för den här lilla tjejen har många, många fina sidor och alla som träffat henne tycker också att hon är en jättehärlig tjej.

Men för att återkomma till omplaceringen av Teja så fick jag helt kalla fötter i fredags och också HOPP OM ETT BRA LIV MED EN TEJA SOM KAN GÅ LÖS!!

Det vände när jag pratat med två olika personer som båda var intresserade av att köpa henne. Vi hade väldigt fina samtal. Jag fick hjälp (utan att dom tänkt det förstås, med att känna att det här kan kanske lösas ändå). Dom var inte alls oroliga över vad jag berättade om henne och bara det kändes jätteskönt för jag var väldigt ärlig. Vill ju absolut inte att Teja ska bli en vandringspokal. Hela veckan hade jag också känt att det började komma små, små framsteg där hon valde mig mer och mer. I en del miljöer är hon suverän och inomhus hemma har jag haft jättefina träningspass med henne där vi leker fram lite hantering, bäddträning odyl.

Jag har nu en plan för Teja och för hur vallningen ska introduceras i hennes liv. Och jag har äntligen känt att jag fått energi till att prova några fler sätt att jobba med antijakten. Det är ju inte så att jag inte jobbat med detta förut men lusten att göra det har inte riktigt funnits så jag har inte gått ÅLL IN! För hur det än är så roligt är det ju inte!.

Eva och Maria  pratar också i podden om att är det inte roligt alls så kan det vara bättre att omplacera hunden och hitta en ny vän för ingen mår bra av att man inte har kul ihop!!  Jag beslutade i fredags att jag är inte där ännu, men jag har fortfarande möjlighet att ångra mig senare om vi inte hittar varandra och hon bara passar som vallhund.  MEN jag kommer försöka göra allt jag kan med min kunskap och med andras hjälp och går det inte ändå, ja då får jag tänka till igen.

Teja har väldigt många fördelar. Hon är inte impulsiv eller explosiv på ett svårt sätt. Explosivitet i lydnadsträningen kommer vi nog få till tror jag. Hon är snabb. Hon har vad jag sett fina rörelser. Hon är social och glad. Jätteglad om hon får hälsa på någon. Men ganska sansad och lugn och absolut inte stressad! Det är så fina egenskaper som jag nu ska göra allt för att förvalta på ett bra sätt. Förhoppningsvis kommer hon tända snabbt på fåren och få möjighet att valla en hel del om det är det som hon kommer behöva för att släppa tankarna på viltet. Är så tacksam för alla som velat hjälpa till.

TAck till uppfödaren Lisa för bra samtal och stöttning. Det är en superfin första kull som hon fått fram. Det är bara Teja som är lite extra allt och vilken uppfödare har inte råkat ut för det liksom.

Jag är också tacksam över att jag börjar få tillbaka den där lilla gnistan av nyfikenhet – Kommer vi lyckas du och jag Teja? Jag hoppas innerligt det. Fortsättning följer….

Inlägget Beslut och ombeslut dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Under hela Dustys långa rehabtider så har han fått lära sig ganska mycket nya små övningar som både han och jag lärt oss att ha kul med. Det är svårt att hitta motivationen till träning när ens hund inte håller som vi vill utan att det hela tiden händer nya hälsoproblem eller gamla skador som går upp. Jag vet hur det kan knäcka en fullständigt och jag vet att jag inte är ensam om det. Men något som jag tar med mig till mina kurser nu är allt det jag lärt mig under de här åren som gett riktigt rolig träning även för en hund som inte fått anstränga sig så mycket.

Dusty har ju gått på behandlingar i några år nu hos Fysiocanis i Huskvarna och det har varit vår räddning. Sandra, fysioterapeuten håller hela tiden koll på vad som händer med Dustys kropp och hon jobbar mjukt och fint och Dusty älskar att gå dit.

I vintras gick jag med på en onlinekurs för fysträning på hund fr.a för att få idéer om hur jag kan stärka Dustys rygg och jag har dessutom fått så mycket inspiration och glädje i de övningar vi gör. Och det roligaste av allt är att Sandra kan verkligen märka skillnad på Dustys fysik sen jag började med dessa övningar på ett mer strukturerat sätt. Jag har också fått träna på att hitta ett lugnt sätt att utföra vissa övningar då Dusty gärna tar i för kung och fosterland, där det inte nödvändigtvis är så lämpligt att göra det.

Jag har blivit så inspirerad så även om jag inte är fysioterapeut så har jag bestämt mig för att ha en kurs för alla som vill lära sina hundar lite mer om hur de kan aktiveras både fysiskt och mentalt, ute och inomhus. Det är lätta övningar, dels inspirerade från onlinekursen jag går men också från en massa övningar jag redan innan höll på med med mina hundar. Kursen heter Hundgympa för kropp och knopp och jag lovar att du och din hund kommer få kul på kursen och stor nytta av den på många sätt. Om du vill läsa mer om själva kursen så gå in under kurser och aktiveringskurser så hittar du den. Den kommer gå varannan vecka i höst vilket jag tror är ett bra upplägg för att ha tid att träna lite korta pass mellan gångerna. Hoppas vi ses!

Inlägget Fysträning ger resultat dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Timotej var lite blyg i början när jag kom men det gick fort över. Dom hade inte haft några nya besökare under några dagar och det var kanske därför hon var lite mer försiktig nu. Men det kan ju växla från dag till dag också. Blir spännande att se hur hon utvecklas. Att isolera valparna och inte miljö och socialträna dom under deras första månader i livet kan verkligen ställa till det rejält och jag hör ibland nyblivna valpägare som fått rådet att hålla sig undan från hundmiljöer tills valpen vaccinerats vid 12 veckors ålder. Redan efter en kort tid med isolering från 4-5 veckors ålder till 12-14 veckors ålder kan bli förödande för den lilla valpen. Hos Stenstorpvallarens kennel och Lisa Camara så har det blivit alldeles lagom med besök tidigare och nu skulle valparna för första gången få träffa hundar som inte tillhörde familjen.

Så den här gången fick Timotej och Nova träffa mina hundar. Dusty provade vi med först och han var ju som vanligt jätteglad och visade upp sig i all sin prakt. Han ska ju alltid försöka charma alla men tjejerna blev inte imponerade. Magic däremot, hon visade totalt ointresse för dom små och då tyckte fr.a Timotej att hon var nog en bra tant att hänga med. Jag hoppas dom kommer finna varandra. Att Dusty och Timotej kommer leka framöver, det är jag tämligen säker på. Nästa besök, då kommer jag hämta hem lilla Timotej.

Inlägget Puppytime 8,5 veckor dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Lisa fick först berätta lite om vad dom gjort sen sist och hur valparna utvecklats. En engagerad uppfödare brukar ha ganska så god koll på likheter och eventuella olikheter men som Lisa sa förra veckan så var det ändå nyttigt att se valparna en och en i en ny situation.

Den här gången hade Lisa tänkt ut att vi skulle ta valparna till dammen i närheten. En i taget fick dom åka i Lisas famn och så satte hon ner valpen nära vattnet. Valparna hade innan sovit och ätit så dom var mätta och den första valpen var lite trött i början. Det var den trefärgade tiken.

När valparna släpptes ner så filmade vi varje valp och såg vad dom gjorde. Efter en liten stund tog jag lite mer kontakt och det svarade alla valparna fint på, dom hade tid att umgås lite också mitt i allt nytt. Jag kollade sen upp lite matintresse och tog fram älgburgare, snällt för magen och inga tillsatser. Det var stort intresse från alla valparna utom en. Han har sen inte alls visat något ointresse så man får ta med i beräkningen när man gör lite tester att det verkligen kan vara en stund då valpen inte är på eller är lite nödig el något annat som stör den och det behöver inte alls vara av betydelse.  Ändå känns det bra att göra såna här små tester och när jag nu har haft förmånen att få besöka valparna flera gånger så blev det ju lättare också.

Därefter plockade jag fram en leksak i form av ett gammalt fårskinn på snöre som hade mycket lukt av andra hundar. Alla valpar lekte utom den trefärgade tiken som hade börjat bli min favorit.

När dom varit vid dammen en liten stund så bar jag tillbaka valpen för att se om den blev spänd när den var i min famn. Det var det ingen som blev. Alla var avslappnade och intresserade av att få komma ner sen när dom kom tillbaka till trädgården.

Alla valparna somnade efter sitt äventyr utom den lilla trefärgade som satt och väntade på oss varje gång vi kom tillbaka med ett syskon. Lugnt men intresserat verkade hon fundera på om hon skulle få följa med på ännu ett äventyr. Det gav visst mersmak.

Om jag skulle gå efter bara detta valptest så skulle jag ha valt den svartvita tiken. Hon visade ett jättestort matintresse och en fin lek. Oh vad svårt det var att välja. Lisa var ju också gullig nog att låta mig bestämma mig först. Jag kände verkligen att jag kunde ha valt vilken som av de två tikarna.

Tog fram fårskinnsleksaken igen och nu lekte den trefärgade jätteglatt och var inte alls tveksam.

Till slut så blev det alltså hon för att jag helt enkelt kände mest för henne – Lilla Timotej – ska bli spännande att lära känna henne. Fortsättning följer.

Inlägget Puppy time – Välja valp dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.