SEMINAR IN AUSTRIA  31 JULY-2 AUG for Retrievers in Obedience.

In the end of July I was invited to hold a seminar in Austria for Retrievers in Obedience. Beate Biesenbach had invited me a few years ago and now it was really happening after we had to cancel last year. I started the journey by going down to my parents in Småland to leave my dogs. Thank you for helping me out. I have the best of parents :-). Then I travelled to spend an evening with Susan Wastenson in Borås, much nearer the airport. As usual it was lovely to see her and her husband Micke. We had some Tacos and a very nice evening with a lot of talking. Next morning I had to start with a visit to a car-doctor. My car was behaving badly which was a bit scary. But Thanks to Getängs Bilservice I could continue to the airport. Sometimes you just get so happy when someone is nice to you and give you a bit of help without even charging you :-).

I met Beate for the first time when we were both competing in the World Championship in Paris. I think we both liked eachothers performances a lot and we liked to see eachothers dogs in action. Nash was very young at that time. He has after that been to some more WC and in Helsinki he and Beate got the special price: Judges choice. I can understand why because they are so nice to see in action both of them. They have something I really like to see – JOY and sparkling eyes between them!!

Another person I met for the first time in Paris was Erik Van Ingen Schenau. I think he´s burning for getting more retrievers into the obedience world 😉 .  At this time he had travelled for hours and hours to get to this seminar, ( I think he said 16!!)  even if he´s dog now is too old for competing and training he still wanted to come. I got really touched by seeing him making such an effort to come anyway. And with a lot of bottles of French wine for all of us too!! 🙂 . Thank you Erik!! Not just for the wine but for your engagement in the training and for coming and being so generous too.

I met so many nice teams on this seminar. Here is Bettina Neuss with her 8 years old Akira. (Akira reminded me a bit of Abby, she was working with a lot of focus and sparkling eyes) They are competing a lot in England with the English kind of rules and classes. Quite different from the FCI obedience. One thing I liked was that they can always decide on a weekend if they are going to compete proparly or if they are chosing the competition to be a sort of “toy and treat-round”. That means if I understood it right that they can compete in one class and also train competition-like every weekend they are away. And if I understood right again they have two days of competitions usually.

It might be much easier to motivate the dog if you get so many times to get a competition-like environment. It sounds like the “toy-classes” they sometimes have here in Sweden in HTM and Freestyle-competitions. I really like this idea, I think it would be great for us in the FCI obedience too to have that.

We spent some time talking about the new exercises and Beate with her younger dog Nike is training some of the parts for the new Go-round exercise.

   Ronya from Schwitzerland is longing for getting some training too. Such an energetic dog she is. One of the retrievers in the WC in Italy this Summer. From Schwitzerland with her owner Etienne Studer. A very lovely couple I think.

Beautiful red labrador -Glen, working brilliantly with an exciting scent-retrieve.

Karin and Cooper, keep on smiling! You look so nice together 🙂

If you didn´t know  – obedience-training is not a lazy man/woman sport!!  Expressions like “Move your ass!” was sometimes slipping out from my mouth, not to be rude to anyone, just as a reminder  that you as a good handler have to put energy into the training, you don´t always get energy from the dog for free. To be energetic and enthusiastic while rewarding the dog for can make such a big difference. We talked for example about what is happening if you are petting the dog during training and rewarding. Is it coming up close to you enjoying a cuddle or is it thinking that “Exercised finished” I go and sniff somewhere instead?   😉 .

I have got many more nice pictures from Sabine Pilsel who has promised me that I can use them on this blogg. Today I have chosen a few of them here on the page. Thank you Sabine. Nice to meet you!

In the evenings we had some wine outside the little club-house and then home to Beate for  a quick shower and after that we had lovely meals alltogether in a nice restaurant not so far away. Thank you everyone for being a joy to meet and spend some time with.

Inlägget Move your ass! dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Fredagen inleddes med en liten bana av lite annorlunda karaktär. Vi gillar att få se alla ekipagen i en situation som kanske inte helt känns igen. Så som det kan bli när man utsätts för något på tävling som man inte är helt förberedd för. Alla deltagarna var jättepositiva och det var verkligen ett rent nöje att träffa dom. En del var nervösa och då kom ju det fram just lite sånt där som kan kännas jobbigt på tävling.

Efter lite prat om vad banan hade gett för tankar så höll Heléne i ett teoripass, den här gången om hur man kan planera och utvärdera sin träning. Varför lyckades det så bra på det här träningspasset? Vad gjorde jag för uppvärmning? Var det ett bra upplägg för att förbereda min hund? Osv. Det finns så mycket intressanta saker man kan tänka på här. Man kanske inte måste föra långa dagboksanteckningar för att kunna säga att man är välplanerad?

En rolig idé som kom upp var att skriva post-itlappar som man sen bara sätter in på en sida. Tex ha en A4-sida i ett block för varje träningspass eller för en vecka och ha olika färger för olika saker.

Jag skulle kunna tänka mig att ha: BLÅTT för WAAOOO! (ja, man måste ju få höja sig själv och klappa sig på axeln ibland!), ROSA för Egna uppgifter (tex pendla med armarna lite bakåt istället för rakt ut, ser annars ut som att du tänker ut och flyga Ditte!!) GRÖNT för Sköna känslor – teamwork, LILA för Hjälparna, mina träningskompisars uppgifter (tex, jag vill ha kommendering hela tiden, också under belöningstiden och gärna extra högt då och då) GULT för Tendenser (såsom idag höll Magic för mycket åt höger i rutan) RÖTT för TA TAG I och förändra NU!!  Osv.

Det här var bara en snabb och inte alls genomtänkt lista på färgschema. Men kanske något jag ska prova, jag som inte är en baddare på att föra träningsdagbok själv.

Både på lördagen och söndagen körde vi träningspass där deltagarna fick jobba med kedjor av moment eller delar och nu i grupper så Heléne och jag hade varsin grupp och bytte dagen efter. Det känns som en stor fördel att vi då redan har sett alla ekipage på fredagen. Vi hade också träningspass där vi hjälpte ett ekipage i taget med det dom ville ta upp. Alla var härligt engagerade i varandras träning och det ställdes massor av frågor.

Teoripassen på lördagen och söndagen handlade  om Skillnader mellan träning och tävling och strategier för att utjämna dom. Det blev mycket frågor och vi hann inte prata om allt vi hade velat, precis som det brukar alltså :-).

En fråga som flera ville höra lite mer om var att jag hade sagt till några kursare att dom inte skulle ta i sina hundar under träningen. Vi diskuterade just om detta en stund och jag förklarade att jag främst menar att man ska titta på hunden och se om den tar beröringen som en belöning eller är det mest belöning för föraren?  och skjuter vi istället bort hunden strax innan vi ska fortsätta med ett moment?

Ett vanligt sätt att ta i hunden är att tex klappa den lite vid vänstersidan precis innan man börjar gå fritt följ. Många gånger ser man hunden titta bort, slicka sig om munnen, böja ner huvudet mot marken, börja nosa, trampa osv. Vill man lugna sin hund kan beröringen vara jättebra, men bäst att veta vad man håller på med 😉 . Många hundar mår ju bra av att höjas lite istället.

En av våra kursdeltagare var Ida med sin lilla brådmogna bc Puck. Vi har lärt känna varandra lite mer under våren då hon flyttat till Motala och nu bor vi nära varandra. Här är en liten film på en kedja med Puck, 5,5 månad. Ida har själv klippt ihop den. TAck för att jag får visa den här, Ida!

Många fina delar med balans i stadga och koncentration visar dom upp.  Idas glada och lättsamma sätt gillar jag skarpt. Mycket av Helénes och min vision av lydnadsträning handlar ju om att skapa en go känsla och inte fastna för mycket i att granska och sänka våra hundar – och oss själva!

Utgå från den hund vi har och försöka ha realistiska mål. Hundar är olika och deras personligheter gör att det ibland känns lättare och ibland svårare att träna just lydnad som är en sån detaljsport på många sätt.

Vår kurs heter Tävla och Träna – med hjärta och hjärna. På den här filmen så kan vi se massor av hjärta och mestadels en massa hjärna också, hä hä!  😉 Efter Idas träningspass och även senare hade vi lite prat om Pucks känsla och attityd i gåendet vid sidan. Bl.a går hon upp ganska rejält när det är ett ekipage i närheten som tränar utgång från planen och har lite lek och roligt för sig. Ekipaget syns inte på filmen tror jag men det fick Puck att gå igång rejält. En lite mer stadge/koncentrationsövning hade nog varit bättre i det läget kanske. Eller med en sån ung bc så kan man ju också ta det lite lugnt med störningsträningen och ta ut avståndet lite om hunden hamnar i helt fel känsla. Bara en tanke från mig där.

Ida som innan tränat en lite lugnare typ av bc är ju så glad över Pucks engagemang att hon sa att hon inte tänkte på att hon belönar ibland när Puck går upp i varv .

Jag kommer återkomma med lite videos om hur Ida tar sig an uppgiften att få Puck lite mindre gasad just vid sidan. För en halvårs gammal bc som gasar på redan nu, kan ju ev. bli lite svår att få till tex ett bra fotgående på framöver. Fortsättning följer alltså. Med Idas tillåtelse 🙂

Vår kurs hölls på Klubbarps stora fina gräsytor. TAck för att vi ännu en gång fick vara hos er.

Tack till Heléne som är ett nöje att jobba tillsammans med. Det är så underbart att jobba med någon som man vet aldrig någonsin säger något som är helt uppåt väggarna mot mitt eget sätt att träna hund. Vi väljer ibland olika sätt att hjälpa våra kursare eftersom vi givetvis inte tränar helt lika men vi har inga problem med att veta att många vägar bär till Rom och våra grundtankar delar vi verkligen.

Ett sista TACK till alla dessa härliga ekipage vi har fått lära känna under helgen. Några av dom kom tillbaka efter att ha varit med tidigare år, och även på andra kurser men en del var helt nya för oss. Alla lika välkomna. Låter det som att jag gillar mitt jobb 😉 Jo, det finns inget bättre!!!

Inlägget Sommarkurs – ett rent nöje dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Ja, det blev en lång dag för jag började med att tävla Abby i elitklass. En tävling som både gav fin kredit på lite av det jag fokuserat på i träningen och som höll fint på tävling men där det också blev några missar bl.a blev Abby rädd för tävlingsledaren. Det är ju något jag får ta i beräkningen nu för tiden. Hon kommer nog aldrig få tillbaka det självförtroende hon haft en gång i tiden. Vi slutade på 279 p och en klassvinst.

Men nu till Magic. Hon kändes ovanligt fokuserad och träningsvillig i miljön och lät sig inte störas av andra hundar eller allt folk. Platsliggningen är aldrig kul i ettan (ja inte annars heller för den delen) men vi blev indelade i tre grupper fastän vi hade kunnat vara endast i två. Ett trevligt beslut av klubben tycker jag för ju färre hundar desto lättare för domaren att ingripa om något skulle hända. Nåväl, Magic la ner armbågarna (tack så mycket!!) låg fint men hade lite annat än mig att titta på. Fick säga Upp två gånger när vi kommit tillbaka till hundarna så där rök 8 poäng. Tandvisningen satt hon ner hela tiden. Duktig tjej. Hon gillar folk.

När det var vår tur att gå in på planen kändes Magic lite tröttare. Vi hade varit uppe sen fem på morgonen och klass 1 kom igång på eftermiddagen. Men jag är sen jättenöjd med hur hon skötte sig. Linförigheten kändes jättefin. Jag upptäckte när vi fått ställa upp att min ena arm stod rakt ut, blev lite full i skratt, vågade inte ta in den igen för då kanske det skulle bli ett dk så den fick sticka ut så där. Brukar skämta om  denna arm och be träningskompisar säga till mig när jag börjar lätta liksom: JAG ÄR INTE RÄDD – JAG KAN FLYGA!  Läggandet blev något sakta ( vi kämpar på med det), inkallningen bra, ställandet glömde jag min uppgift och hon tog några steg, apporteringen grep hon jättefint och jag bryr mig inte om att hon lättar lite, hoppet fint tycker jag.

Domarens poäng och kommentarer:

Plats 8, dk uppsitt

Tandvisning 10

Linförighet 9, släpper vid sväng, sitter snett halt

Läggande 9, tveksam ner

Inkallning 10 BRA. Fint avslut

Ställande 8,5 Många steg

Apportering 8,5 studs vid tagande

Hopp 9,5 Lite slarv avslut

Helhet 9, Fint ekipage, Bra samarbete, Välarbetat

Vi slutade på en tredjeplats med 178poäng.

Tack till Vadstena brukshundklubb för en fin genomförd tävling och till Marika Söreskog som hjälpte mig under hela dagen. Fr.a viktigt för Abby och mig när vi värmer upp innan vi ska in på planen. Men så trevligt med sällskap också :-). Och Marikas företag Morrhåret Hundsport sponsrade med nytt tjusigt koppel till Magic som matchade halsbandet. Tack tack!  Grattis till lite kursdeltagare som hade fina rundor också. Jättekul!

Inlägget Jag är inte rädd – jag kan flyga!!! dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Hon har bland annat skrivit boken Apportering till vardag och fest tillsammans med Elsa Blomster. En av dom bästa hundträningsböcker jag läst. Passar även oss lydnadsnördar för det finns så mycket tips på grundträning och lekträning bland annat, som vi kan ta till oss.

Hon har också hjälpt till att skriva om Maria Brandels bok om grundträning, Från valp till stjärna, den har jag skrivit ett tidigare inlägg om. Också en superbra bok som säkert många lydnadsintresserade har i sin bokhylla nu.

Dom tidigare blogginläggen kommer komma på plats så småningom.

Nu till en liten sammanfattning av förra året.

Abby – fortsatt problem med sjukdomar, bland annat lungmask som gjorde att båda hundarna fick ta det lugnt i två månader förra våren för att veterinären hela tiden sa att det var kennelhosta medan jag kände att Nä, det är det inte. Men det tog tid att reda ut vad det var. Efter ett tips från en vän så avmaskade jag hundarna och Abby blev frisk. Med väldigt dålig kondition dock som följd. När en äldre hund inte får röra på sig ordentligt så tappas musklerna snabbt. Efter några månader var vi dock igång och fick till en bra tävling i Motala men tyvärr en skakning i ösregnet på sitt i grupp gjorde att nollan var ett faktum. Regn har tyvärr aldrig varit Abbys passion precis och vi är väl lite lika där. Har full förståelse för att det var svårt.

Tillsammans med härliga Diana och Lillemor och deras respektive så hade vi några fina träningsdagar på Öland med tävling på brukshundklubben där. Strax innan vi skulle gå in och tävla började Abby visa konstiga rädslesymtom igen, precis som när hon haft tandsmärtor innan. Hon satt och trampade genom hela Sitt i grupp och var sig inte riktigt lik. Det visade sig senare att hon haft otur att skada två tänder och med sin bakgrundshistoria med stora nervsmärtor från tänderna som gett rädslor för människor, snabba rörelser och ljud så var vi tillbaka igen med att jag under hösten bara försökt bygga upp henne mentalt och psykiskt. På nytt fick hon lungmask också i höstas men denna gång visste jag vad det var och hon behövde inte vara dålig så länge. Känns dock inte kul att behöva avmaska hundarna två gånger på ett år. I julas fick vi ett nytt bakslag med smärtor när hon sprang rakt in i ett fotbollsmål i mörkret när jag ropade på henne. Nu är det eventuellt så att hon behöver få åka till tandläkare igen, kanske har lagningen gått sönder när detta hände. Jag har avvaktat lite för det är inga tydliga symtom och jag är osäker på om det är psykiskt mer än fysiskt nu.

HTM-träningen som vi satt igång med har inte känts helt bekväm för Abby. Hon blir osäker i vissa positioner, är påverkad av om jag rör händerna på vissa sätt osv. Jag har just nu bestämt mig för att fortsätta med lydnaden ett tag till och inte blanda in HTM så mycket även om det för mig varit jättekul med en ny sport så tappar jag gnistan när jag ser att Abby blir låg. Troligtvis har hon haft ont när vi tränat utan att jag märkt det, hon vill ju så mycket. Dock är ju lydnad och jakt ändå favoriterna för både henne och mig så det är ju inget stort problem så.

Magic – det här året som gått har vi kunnat träna på lite mer än tidigare. Hon har fått vara betydligt friskare än under sitt första år i livet. Jag har haft stor hjälp av en mycket duktig homeopat. Magic fyllde två år i somras. Hon är en hund med mycket impulsivitet samtidigt som hon inte alltid tar i när det gäller att springa fort i lydnadsträningen tex. Hon har inte alltid så lätt för att hålla fokus utan har en hel del andra hobbies som jag inte delar med henne tyvärr. Vardagspromenaderna är en utmaning då hon är väldigt jaktintresserad. Det går dock framåt på många sätt. Jag kommer skriva mer framöver och ha med lite filmer om vår träning. Tanken är väl att vi ska kunna tävla klass 1 och 2 nu i vår. Något som jag alltid, alltid får tänka på, är att kunna få henne att växla fokus, hålla sig stilla, och ändå ta i när det gäller. Och lägga ner armbågarna!!!!

Här en liten film från en rolig träning med retrievergänget, Tina, Marika och Helena med sina härliga goldenhundar var här en helg i höstas.

Jobbmässigt:

Året som gått har inneburit en massa roliga kurser både här i Motala och på andra orter. En spännande resa till Österrike fick tyvärr ställas in pga sjukdom (inte min) men jag kommer åka dit i sommar istället och hålla kurs. Det är lite pirrigt att tänka sig att stå och hålla kurs på engelska. Annars har jag fått säga nej till flera roliga erbjudanden från olika länder. Jag kan egentligen inte lämna bort Abby till andra än mina föräldrar som det är nu och det gör att det blir svårt att ta utlandsjobb.

Här hemma har jag haft ett antal roliga träningsgäng som återkommit. Det är så himla kul att ha gäng som tränar ihop annars och sen som kommer på en gemensam kurs. Deltagarna har oftast kommit på fredagen och bott och umgåtts på vandrarhemmet 500meter från hallen och sen kursat i två dagar i träningshallen. Dom är alltid så engegerade i varandra och filmar och diskuterar. Flera av gängen har varit fyra stycken bara. Det är ett jättebra antal. Man får tid för mycket diskussioner om varje ekipage och kan verkligen grotta in sig i allt möjligt som kommer upp på träningen. Jag ser fram emot flera såna träffar framöver också.

Mitt samarbete med Heléne Lindström har också fortsatt och vi har haft några väldigt roliga kurser ihop. Bla var vi iväg till Göteborg efter jul och hade kurs på Kungliga hundar. Vi har också haft en ny kurs som vi kallar för Kommunikation på tävlingsplanen, där vi filmar varje ekipage i en tävlingslik situation och sen går vi gemensamt igenom vad som händer mellan hund och förare på planen. Det är jättespännande. Många gånger så hör vi att föraren från början tror att så mycket handlar om hunden och vad den gör, men är det kanske så att vi själva kan göra små förändringar som har stor betydelse för hur vi tillsammans upplever en tävling jag och min hund? Kursen återkommer nu i slutet på februari igen. Om någon skulle vara intresserad så har vi pga återbud två platser kvar.

Privat: Det har varit ett tufft år på många sätt. Flera års sjukdomar och elände med hundarna har satt sina spår i mig psykiskt plus lite annat smått och gott. Under mer än ett års tid har jag haft en del problem med hälsan och inte kunnat sova om nätterna. Min energi har inte alltid varit på topp och jag har tappat en hel del träningslust. Inte när jag väl tränar för då blir jag nästan alltid väldigt glad och glömmer det mesta om onda knän och höfter osv.

2014 var det dock dags att ta tag i saker och ting med dålig hälsa och inte bara gå och deppa ner mig och jag insåg att jag var tvungen att göra något åt min situation om jag skulle kunna träna hund överhuvudtaget i framtiden. Jag har i flera år gått på Qigong hos en superbra kursledare i Motala men inte orkat träna själv emellan kurstillfällena. Känns kanske igen? Hur som helst så satte jag igång och efter några månaders träning av qigong hemma så började mitt knä bli bättre och i slutet på förra året så fick jag dessutom tag i en Sakro-kraniell terapeut och då vände det helt. Efter en behandling har jag sovit om nätterna. Så himla skönt. Nu fortsätter hon att hjälpa mig och tanken är att även resten av kroppen ska bli bättre på sikt.

Till sist: Tack till min sponsor Marika på Morrhåret Hundsport för året som gått! Jag har en liten filial för Morrhårets produkter i min hall, visste du det? Kolla här.

Tack 2014, jag är glad att lämna dig bakom mig och ser nu framåt ett roligare år med alla möjliga roliga projekt på gång. 2015 skönt att du är här!!

Inlägget Nya tider – goodbye till 2014 dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.