Abby har aldrig fått lära sig några trix att tala om men lite småsnurrar kan vi väl få till. Lite olika positioner har vi också tränat men det som varit svårt, som gjort att jag hela tiden tagit avbrott i träningen är att hon rätt som det är blir låg och obekväm och det kan ske när som helst och i vilken position som helst. Det har visat sig att hon gång på gång fått problem och ont i sina tänder och ju fler gånger smärtorna sätter in ju mer sänks den stackarn i självförtroende.  Efter en riktigt jobbig tävling i våras i lydnad där hon inte var sig lik så kollades ju tänderna igen och hon fick laserbehandling av alla tandhalsar och något annat åtgärdat. Efter ett tag började hon må bättre.

(Nu när jag sitter och skriver detta så fick vi ett rejält bakslag igen. Abby som ligger i soffan skriker till, far därifrån med svansen mellan benen och vet inte vart hon ska ta vägen. Det här har inte hänt sen vi var hos tandläkaren i våras. Att leva med en hund som råkat ut för så mycket smärtor och att se hennes personlighetsförändring är enormt påfrestande. Jag trodde vi var på väg uppåt igen men så icke alltså.)

Så vi startade lite träning igen i HTM och har fått till en träning med andra. Däremellan har jag kört lite träningspass i vardagsrummet och i min träningshall. Det är alltså inte riktigt samma sak som att köra ute på en gräsplan. En del som är bra att klara av när man tävlar är att man försöker täcka ytan på planen så man inte bara håller sig på en plats (typ i ett vardagsrum på en matta 😉 ). Det finns ett antal andra saker som också är bra att tänka på. Detta var typ en av de få grejer jag kom ihåg någorlunda.

När jag tävlar lydnad så är jag ganska rejält säker på vad jag håller på med. Jag känner mig trygg, jag vet hur momenten går till, jag har tävlingstränat en del förhoppningsvis så min hund också känner igen situationen och inte upplever den för svår. Jag är i en comfort-zone som känns välbekant och rolig. Jag vet också hur tävlingen ska gå till och jag får reda på mitt startnummer. Det är ju ganska enkelt.

Idag när jag skulle tävla så var jag fullständigt utanför denna comfort-zone. Jag hade alltså fått till endast en träning på ny gräsplan med andra innan. Det roliga var att en tjej där som var med på den träningen sa att hon skulle inte titta när jag tränade eftersom hon skulle döma mig och inte ville se mitt program. En trevlig tanke tycker jag. Jag sa dock inte till henne att jag inte en enda gång gör likadant när jag kör programmet. Jag blandar hej vilt och improviserar och lyckas inte bestämma mig för någonting i princip. Hon var dock helt ovetande om detta och jag höll tyst den dagen 🙂

Detta var några dagar sen och i onsdags bestämde jag mig för en ny början på programmet efter lite påtryckning från några lydnadsvänner. och så bestämde jag mig för ett tydligt avslut. Igår bestämde jag mig för resten av programmet, på ett ungefär alltså, eller hmm, ja, nä!! . Vilket bra upplägg va?

Så dagens tur till Linköpings Bk där tävlingen hölls satte igång en nervositet som jag sällan känner när jag tävlar lydnad. Det var omöjligt att räkna ut när det var dags för oss att gå in i ringen. Och jag är kontrollfreak när det gäller sånt.

Klasserna flexades mellan freestyle och HTM och det var så många startande. Det var tydligen så att denna tävling var den största i Sverige vad gäller deltagarantal. Och den ska jag debutera på med en lite för otränad Abby och en mycket förvirrad människa (jag själv alltså!!) .  Oj oj!!

Jag ångrade mig många gånger om under förmiddagen men nu hade jag ju tagit mig dit, dragit med mig Ida som ställde upp som sällskap och filmare och hjälpare. Tack för det, det var väldigt trevligt. Hon klagade inte ens högljutt över att tävlingen drog ut på tiden och att vi  inte kom därifrån förrän det var kväll. Jag mutade henne med en Snickers, det kanske hjälpte lite 😉

Jag värmde upp Abby litegrann och hon kändes bra. Resten av tiden fick hon vänta i bilen och till slut började jag känna mig lite förväntansfull och jobbade med mig själv för att ändra min dåliga inre attityd. Hur ville jag känna mig? Ja, precis som min låt vi skulle in till. Solen lyste ju och det var vackert väder och kära nån, detta är ju inget allvarligt!! Precis så som jag brukar säga när det gäller lydnad, det är ju bara en hobby :-).

En trevlig grej dom hade på tävlingen var att man kunde också anmäla sig till en godisklass. En inofficiell klass där du belönar hur mycket du vill. Mycket bra idé som jag tycker skulle vara härligt att ha i lydnadssammanhang också. Jag bestämde mig för att inte köra godisklass först. Tänkte att jag kanske blir så mentalt slut av tävlingen så lika bra att ta den rätta klassen först och sen ev. köra godisklassen som lite extra träning. Vilket vi sen gjorde efter att jag hämtat mig lite.

Jag tänkte på hur det är att vara ny i lydnadsvärlden. Hur man kanske inte tävlingstränar överhuvudtaget, hur man går ut och utsätter sig själv och sin hund för betydligt svårare saker än på träning. Fördelen med ett HTM-program är i alla fall att det inte varar så länge men det är många beslut som ska fattas snabbt.   Det är nyttigt att bli påmind om hur dom som nu börjar med lydnad, många av mina elever, kanske upplever det i början eftersom det var ett tag sen som jag själv var nybörjare där och man glömmer lätt.

Ja, det är verkligen nyttigt att lämna comfort-zonen ibland men hur bra det än är att kunna improvisera så tror jag nog ändå på att det skulle kunna gå bra mycket bättre om jag kunde mitt program och tog det lite lugnt, hjälpte Abby på ett bra sätt eftersom jag då kanske skulle kunna mina uppgifter lite bättre. Så som jag vill att det ska vara i lydnaden. Så ska vi någonsin tävla igen så tycker jag själv att jag bör träna mig lite bättre på vad det är vi ska göra på planen Abby och jag så jag kan föra henne på ett betydligt säkrare sätt.

Ja, hur gick det då?  Jo, jag skötte mina uppgifter lite kasst här och där. Var alldeles för snabb i vissa övergångar osv. Glömde fullständigt bort det jag bestämt mig för kvällen innan. Konstigt! 😉 Men Abby skötte sig bra. Hon försökte hänga på, det blev lite tokigt ibland men det mesta gick ändå med bra känsla.

Vi slutade på en tredje plats med uppflyttningspoäng på 25,45. Man kan få 30 allt som allt. Domarna som gjorde ett hästjobb tillsammans med andra funktionärer tog sig ändå tid att skriva några kommentarer till mig. Det var sagt att dom inte skulle hinna det.

En kommentar var “Man blir själaglad av att se er! Vid vissa vändningar och snurrar tar ni er inte tid att fånga och visa upp positioner. Men när ni tar er tid ser det riktigt fint ut!  ” Så gulliga ord. och mycket konstruktiv kritik. Jag hade efteråt inte mycket koll på vad jag gjort. Skönt med en filmare. Tack för idag Ida och Puck som följde med alltså och ni andra för trevligt sällskap.

Och tack till en fint genomförd tävling.

Här nedan ser ni vårt program.

Inlägget Att lämna sin comfort-zone dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Häromdagen tog jag och körde igenom ett klass 2 program. Vi har inte tränat med kommendering eller så tävlingsmässigt på ett tag så jag valde att i något fall belöna direkt efter ett moment, i några fall ta tävlingsbelöning först, följt av en “riktig” belöning, i något fall belöna i transport efter ett avslut och i ngt fall inte belöna alls förutom tävlingsbelöning och sen gå vidare in i nästa moment.

http://youtu.be/s2wsCMBEwq0

Utvärdering:

Det jag klappar Magic lite extra för:

Transporter och tävlingsbelöningar känns över lag fina.

Jag är extra nöjd med fokus i fritt följ (ngt som börjar bli bättre men varit rejält svårt),

läggandet under gång (en av våra akilleshälar, blir lätt för sakta ner), ovanligt bra för att vara Magic.

Inkallningen, höll fokus när jag gick iväg från henne (har belönat det för lite när jag lämnar så får lätt lite ofokus där)

Rutan, tog omdirigering direkt 🙂 Blir inte låg eller tveksam.

Apportering, höll god fart trots jättevärme och en bit in i programmet. Och ingången fin tycker jag.

Hoppet. Även om ofokuserad innan och under uthoppet så tar hon sittkommandot om än lite långsamt.

Fjärr, nedläggandet (vår absolut största akilleshäl ever!!!)  Oj vad jag tränat dessa armbågar. Men den här gången är det ett riktigt fint läggande vid sidan och dom andra är också helt ok.

Det jag klappar mig själv lite extra för

Jag drar mig inte för att lägga ut en film där en del saker absolut inte är perfekta på något sätt.  Vi har mycket att jobba vidare på och så är det ju för oss alla 🙂 .

Jag tycker att jag fick till fina övergångar inför momenten och förberedde henne bra även om hon inte helt svarade på det inför hoppet. Men där tror jag den där lilla tröttheten började komma också som kanske spelade roll.

Jag höll mig till min plan ända till slutet då det spårade ur lite 😉  Men då kan jag ju klappa mig på axeln och säga till mig själv nu att det ska jag försöka lära mig något av hä hä!!

Det vi definitivt ska tänka på/förbättra:

Mina uppgifter:

Magic behöver mer träning på att gå in i en fjärr efter en annan uppgift.

Min träning har legat så mycket på dessa infernaliska armbågar så att nu när jag tog ut avståndet lite för mycket för att läggas in i en kedja så blev det för svårt. Alltså fel val av mig att inte ta kortare avstånd.

Jag behöver vara säker på vad jag säger för ord i fjärren, provade helt plötsligt Sitt när hon inte tog Uppsignalen, för jag fick lite hjärnsläpp och tänkte att jag brukar kanske säga Sitt (men det är när jag tränar Abby). Tror ändå inte att det spelade jättestor roll för hon hade nog låst sig ändå. Mer träning alltså med fokus på övergångar till fjärr.

Rutan tror jag blev kort pga lite uppförsbacke och lite träning på sista tiden. Behöver alltså mer träning och att lägga rutan i lite backar och att ta ut avstånd.

Mitt största fel under detta pass var att fortsätta fjärrträningen. Brukar alltid säga till mina elever att släpp det där nu, ta med det som information och planera därefter. Men det kan ju vara bra att säga det till sig själv också!!! Nu gör jag det efteråt istället och försöker se till att lära mig något av det 🙂

För min egen skull och min känsla i träningen så passar det mig att försöka se dom bra bitarna och inte lägga störst fokus på allt som har förbättringspotential. Med det inte sagt att jag inte ska titta på dom bitarna också! Men jag tycker själv det är viktigt att jag lär mig se det jag faktiskt gör bra, eller min hund gör bra trots sin mattes brister ibland 😉 .

Inlägget Magic – inför klass 2, utvärdering av ett träningspass dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Fredagen inleddes med en liten bana av lite annorlunda karaktär. Vi gillar att få se alla ekipagen i en situation som kanske inte helt känns igen. Så som det kan bli när man utsätts för något på tävling som man inte är helt förberedd för. Alla deltagarna var jättepositiva och det var verkligen ett rent nöje att träffa dom. En del var nervösa och då kom ju det fram just lite sånt där som kan kännas jobbigt på tävling.

Efter lite prat om vad banan hade gett för tankar så höll Heléne i ett teoripass, den här gången om hur man kan planera och utvärdera sin träning. Varför lyckades det så bra på det här träningspasset? Vad gjorde jag för uppvärmning? Var det ett bra upplägg för att förbereda min hund? Osv. Det finns så mycket intressanta saker man kan tänka på här. Man kanske inte måste föra långa dagboksanteckningar för att kunna säga att man är välplanerad?

En rolig idé som kom upp var att skriva post-itlappar som man sen bara sätter in på en sida. Tex ha en A4-sida i ett block för varje träningspass eller för en vecka och ha olika färger för olika saker.

Jag skulle kunna tänka mig att ha: BLÅTT för WAAOOO! (ja, man måste ju få höja sig själv och klappa sig på axeln ibland!), ROSA för Egna uppgifter (tex pendla med armarna lite bakåt istället för rakt ut, ser annars ut som att du tänker ut och flyga Ditte!!) GRÖNT för Sköna känslor – teamwork, LILA för Hjälparna, mina träningskompisars uppgifter (tex, jag vill ha kommendering hela tiden, också under belöningstiden och gärna extra högt då och då) GULT för Tendenser (såsom idag höll Magic för mycket åt höger i rutan) RÖTT för TA TAG I och förändra NU!!  Osv.

Det här var bara en snabb och inte alls genomtänkt lista på färgschema. Men kanske något jag ska prova, jag som inte är en baddare på att föra träningsdagbok själv.

Både på lördagen och söndagen körde vi träningspass där deltagarna fick jobba med kedjor av moment eller delar och nu i grupper så Heléne och jag hade varsin grupp och bytte dagen efter. Det känns som en stor fördel att vi då redan har sett alla ekipage på fredagen. Vi hade också träningspass där vi hjälpte ett ekipage i taget med det dom ville ta upp. Alla var härligt engagerade i varandras träning och det ställdes massor av frågor.

Teoripassen på lördagen och söndagen handlade  om Skillnader mellan träning och tävling och strategier för att utjämna dom. Det blev mycket frågor och vi hann inte prata om allt vi hade velat, precis som det brukar alltså :-).

En fråga som flera ville höra lite mer om var att jag hade sagt till några kursare att dom inte skulle ta i sina hundar under träningen. Vi diskuterade just om detta en stund och jag förklarade att jag främst menar att man ska titta på hunden och se om den tar beröringen som en belöning eller är det mest belöning för föraren?  och skjuter vi istället bort hunden strax innan vi ska fortsätta med ett moment?

Ett vanligt sätt att ta i hunden är att tex klappa den lite vid vänstersidan precis innan man börjar gå fritt följ. Många gånger ser man hunden titta bort, slicka sig om munnen, böja ner huvudet mot marken, börja nosa, trampa osv. Vill man lugna sin hund kan beröringen vara jättebra, men bäst att veta vad man håller på med 😉 . Många hundar mår ju bra av att höjas lite istället.

En av våra kursdeltagare var Ida med sin lilla brådmogna bc Puck. Vi har lärt känna varandra lite mer under våren då hon flyttat till Motala och nu bor vi nära varandra. Här är en liten film på en kedja med Puck, 5,5 månad. Ida har själv klippt ihop den. TAck för att jag får visa den här, Ida!

Många fina delar med balans i stadga och koncentration visar dom upp.  Idas glada och lättsamma sätt gillar jag skarpt. Mycket av Helénes och min vision av lydnadsträning handlar ju om att skapa en go känsla och inte fastna för mycket i att granska och sänka våra hundar – och oss själva!

Utgå från den hund vi har och försöka ha realistiska mål. Hundar är olika och deras personligheter gör att det ibland känns lättare och ibland svårare att träna just lydnad som är en sån detaljsport på många sätt.

Vår kurs heter Tävla och Träna – med hjärta och hjärna. På den här filmen så kan vi se massor av hjärta och mestadels en massa hjärna också, hä hä!  😉 Efter Idas träningspass och även senare hade vi lite prat om Pucks känsla och attityd i gåendet vid sidan. Bl.a går hon upp ganska rejält när det är ett ekipage i närheten som tränar utgång från planen och har lite lek och roligt för sig. Ekipaget syns inte på filmen tror jag men det fick Puck att gå igång rejält. En lite mer stadge/koncentrationsövning hade nog varit bättre i det läget kanske. Eller med en sån ung bc så kan man ju också ta det lite lugnt med störningsträningen och ta ut avståndet lite om hunden hamnar i helt fel känsla. Bara en tanke från mig där.

Ida som innan tränat en lite lugnare typ av bc är ju så glad över Pucks engagemang att hon sa att hon inte tänkte på att hon belönar ibland när Puck går upp i varv .

Jag kommer återkomma med lite videos om hur Ida tar sig an uppgiften att få Puck lite mindre gasad just vid sidan. För en halvårs gammal bc som gasar på redan nu, kan ju ev. bli lite svår att få till tex ett bra fotgående på framöver. Fortsättning följer alltså. Med Idas tillåtelse 🙂

Vår kurs hölls på Klubbarps stora fina gräsytor. TAck för att vi ännu en gång fick vara hos er.

Tack till Heléne som är ett nöje att jobba tillsammans med. Det är så underbart att jobba med någon som man vet aldrig någonsin säger något som är helt uppåt väggarna mot mitt eget sätt att träna hund. Vi väljer ibland olika sätt att hjälpa våra kursare eftersom vi givetvis inte tränar helt lika men vi har inga problem med att veta att många vägar bär till Rom och våra grundtankar delar vi verkligen.

Ett sista TACK till alla dessa härliga ekipage vi har fått lära känna under helgen. Några av dom kom tillbaka efter att ha varit med tidigare år, och även på andra kurser men en del var helt nya för oss. Alla lika välkomna. Låter det som att jag gillar mitt jobb 😉 Jo, det finns inget bättre!!!

Inlägget Sommarkurs – ett rent nöje dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

In the beginning of April I was invited by Magda from Poland to hold a seminar for two days in Warsaw. I first went down to my parents and left my dogs with them. It has been quite of a problem to leave Abby behind. She was starting to get more anxious around people again a little while ago. I have because of her not being able to say Yes to seminars abroad. (When I got back from Poland I took her to a dentist again and she is now better after treatment). But  I had promised Magda to do an exception and come to her dog-centre. I learnt to know her and her friend Jagna here in Sweden on an international obedience-camp we organized. I was a bit nervous about speaking English for three days but I think it went allright. People where patient with me if I needed to get help with any word.

I took a ferry from Karlskrona to Gdynia and I had a great cabin on board so I slept well. I arrived to Gdynia in the morning and there a friend of Magda´s, Asia,  picked me up and invited me to a fantastic breakfast at her appartment. After that we  travelled by car to Warsaw. She was going to be at the seminar in the audience.

The Spring had really come to Warsaw and we had an interesting walk in the park on the first day. Here comes some of the videos. It was so different from how we walk with our dogs in Sweden. Notice the little boston-terrier who I first thought was running after us to play with the dogs but instead it was just after Magda´s pocket where she kept a tube of liver. Ha ha!!

I didn´t see any person at all who gave a bad eye to the dogs or their owners for letting them run around in the park like you can see here. Magda told me that if she has her dog on the leash she doesn´t let it go to say hallo to any other dogs. It´s just when the dogs are free they can meet new dogs. Look here how the dogs really mingle with foreign people and it seems like noone cares. I just had to show all these  videos because it was such a lovely and different walk.

On Friday we also had the best Sushi I have eaten at a nice little restaurant.

After the first day of the seminar I had a little rest at the hotel. It was so strange to travel with no dogs but nice!!   Then I went with Tomek, a dog-trainer to see him train a young dog who is hopefully  becoming a leader-dog for a blind person. If she is not god enough for that, I will keep her for my obedience-dog, Tomek told me. She was such a sweat labrador. And she was even smaller than Abby I think.

Tomek and Eska

A film from their training, first time in the escalator.

https://youtu.be/swMp3MiFXEA

After I had seen their work we enjoyed the most wonderful dinner I have eaten for a very long time at a vegan restaurant. Brilliant food and dessert, mmm, I could go back to Warsaw just for that restaurant I think. After we were more than full, they took me for a walk in the old town. The weather was warm and lots of people where sitting out on cafés and pubs.

I got lots of presents. I have never felt so spoiled at a seminar. Thank you Magda and Jagna for lovely presents. Here a string in rainbow-colours.

The seminar was very nice to hold. Every person seemed so interested. They asked a lot of questions and  in the end of  Sunday I just didn´t have any more time . I had to catch the ferry back to Sweden. I love when the audience too is so involved and interested in the training.

Here is some photos from the two wonderful days.

I got lots of greetings and thanks from both the handlers and from people in the audience when I came back to Sweden. That is so nice and I am so thankful for all the messages. It warms my heart.

I will say to all of you:  THANK YOU FOR GIVING ME THE NICEST ADVENTURE AND EXPERIENCE THIS SPRING.

Thank you to Magda who gave me all I could ask for and more 🙂   And thank you to Asia who was serving me a traditional Polish breakfast and gave me a lift both to and from Warsaw.

And thank you to Jagna who gave me two own-designed colors to my dogs .

And thank you to all participants at the seminar. You made my weekend, that´s for sure.

Magda with her kelpie is going to the World Championship in Turin and she is competing for Poland for the first time. I wish them good luck! and a happy journey.

Magda and Zuko

Inlägget Warsaw in the Spring dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Ja, det blev en lång dag för jag började med att tävla Abby i elitklass. En tävling som både gav fin kredit på lite av det jag fokuserat på i träningen och som höll fint på tävling men där det också blev några missar bl.a blev Abby rädd för tävlingsledaren. Det är ju något jag får ta i beräkningen nu för tiden. Hon kommer nog aldrig få tillbaka det självförtroende hon haft en gång i tiden. Vi slutade på 279 p och en klassvinst.

Men nu till Magic. Hon kändes ovanligt fokuserad och träningsvillig i miljön och lät sig inte störas av andra hundar eller allt folk. Platsliggningen är aldrig kul i ettan (ja inte annars heller för den delen) men vi blev indelade i tre grupper fastän vi hade kunnat vara endast i två. Ett trevligt beslut av klubben tycker jag för ju färre hundar desto lättare för domaren att ingripa om något skulle hända. Nåväl, Magic la ner armbågarna (tack så mycket!!) låg fint men hade lite annat än mig att titta på. Fick säga Upp två gånger när vi kommit tillbaka till hundarna så där rök 8 poäng. Tandvisningen satt hon ner hela tiden. Duktig tjej. Hon gillar folk.

När det var vår tur att gå in på planen kändes Magic lite tröttare. Vi hade varit uppe sen fem på morgonen och klass 1 kom igång på eftermiddagen. Men jag är sen jättenöjd med hur hon skötte sig. Linförigheten kändes jättefin. Jag upptäckte när vi fått ställa upp att min ena arm stod rakt ut, blev lite full i skratt, vågade inte ta in den igen för då kanske det skulle bli ett dk så den fick sticka ut så där. Brukar skämta om  denna arm och be träningskompisar säga till mig när jag börjar lätta liksom: JAG ÄR INTE RÄDD – JAG KAN FLYGA!  Läggandet blev något sakta ( vi kämpar på med det), inkallningen bra, ställandet glömde jag min uppgift och hon tog några steg, apporteringen grep hon jättefint och jag bryr mig inte om att hon lättar lite, hoppet fint tycker jag.

Domarens poäng och kommentarer:

Plats 8, dk uppsitt

Tandvisning 10

Linförighet 9, släpper vid sväng, sitter snett halt

Läggande 9, tveksam ner

Inkallning 10 BRA. Fint avslut

Ställande 8,5 Många steg

Apportering 8,5 studs vid tagande

Hopp 9,5 Lite slarv avslut

Helhet 9, Fint ekipage, Bra samarbete, Välarbetat

Vi slutade på en tredjeplats med 178poäng.

Tack till Vadstena brukshundklubb för en fin genomförd tävling och till Marika Söreskog som hjälpte mig under hela dagen. Fr.a viktigt för Abby och mig när vi värmer upp innan vi ska in på planen. Men så trevligt med sällskap också :-). Och Marikas företag Morrhåret Hundsport sponsrade med nytt tjusigt koppel till Magic som matchade halsbandet. Tack tack!  Grattis till lite kursdeltagare som hade fina rundor också. Jättekul!

Inlägget Jag är inte rädd – jag kan flyga!!! dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.

Det känns som ett roligt moment att träna och här kommer lite olika filmer på diverse grundträning/delar av momentet. Vissa saker går klockrent medan vissa delar blev lite svårare, jag har valt att inte redigera bort något.

I första filmen tränar Marika och Mixtra den sista delen av momentet som så småningom blir mer sneda linjer både till apporten och till föraren efter hoppet. Ordförståelse och impulskontroll är något som både jag och Marika ständigt får tänka på i all vår träning.

Här tränar Magic och jag en annan variant att söka hindret även när man inte fått något kommando efter godisätandet. Blev lite svårt när jag la godis både framför henne och vid sidan.

Nästa film väljer jag att lägga in bollar till Magic innan hon ska komma ihåg att hoppa. Det blir lite sneda linjer men inte fullt så mycket som det kommer vara när vi kommit längre i träningen. Jag tränar också på att hon inte låser sig på någon boll utan hon ska vara lyhörd för vilken som ska tas.

https://www.youtube.com/watch?v=lk0lT5MnLdA

Här är nästan samma träning men jag väljer att göra ena bollen ännu mer levande för att göra det lite svårare. Nu är linjerna nog ungefär som dom ska vara när momentet är klart. Hunden ska heller inte föredra en viss typ av hinder utan det ena kommer vara ett vanligt hopphinder och det andra ett öppet hinder typ agilityhinder. Man blir lottad vilket hunden ska ta. Jag tränar på låg höjd när jag väljer sneda linjer just nu men måste höja och träna andra höjder så hon inte börjar slarva med att lyfta på benen.

https://www.youtube.com/watch?v=rrDvbxQCaeQ

Nu ska vi träna att gå runt lite grann. Mixtra får börja. Hon behöver få till lite säkrare linje framåt och inte vända sig om bakåt. Det ska sen bli 20 meter framåt att springa runt, och med störningar av hoppet och apporterna förstås :-). Mixtra får börja med lite koncentration och ingångar bakifrån som uppvärmning. Det här är en tjej som gillar att hoppa.

Magic och jag ska träna på att runda och sen sätta sig. Men först lite gå runt på två sätt, det första blev lite tjuvstart men är annars tänkt för att hon ska ta i även på utvägen.

https://www.youtube.com/watch?v=Z2-hwedekck

Och nu lite sitt-träning, blev lite sämre kvalitét här men det går nog att se vad vi pysslar med ändå.

Har valt en target som hjälp här.

www.youtube.com/watch?v=gwAZ-6PcFXI

Och så sista filmen där jag inte hade grundat ordentligt att gå runt så jag försöker flera gånger med några för svåra övningar där jag borde ha kortat mitt avstånd till Magic och stolen. Provar en plattform för att se hur sittandet blir och för att få en stopptanke i henne, en balansgång för hunden ska ju ändå ta i också.

www.youtube.com/watch?v=gwAZ-6PcFXI

Det som nog kommer bli den största utmaningen på det här momentet är kanske inte att ta rätt linje utan att sen ställa sig, lägga sig eller sätta sig på kommando efter att ha rundat en kon av lite högre modell. Där gäller det att hunden lyssnar på rätt signal. Så lika bra att träna på gott folk :-).

Inlägget Nytt spännande moment dök först upp på Happy Dogs Hundkurser.