Uppe i elitklass – äntligen!

Äntligen har jag och Magic lyckats ta oss ut på tävlingsplanen några gånger. Efter vår debut i klass 1 våren 2015 så har inte Magic mått särskilt bra tyvärr. Detta har gjort att jag tappat sugen att träna henne gång på gång. Sen har vi kommit igen eller rättare sagt så har jag kommit igen! För avbrotten i träningen har ändå främst berott på min ovilja att träna när jag inte sett att hon orkat ordentligt. För Magic vill mycket trots allt. Så jag får helt ta på mig själv att vissa delar i träningen kunde ha varit bättre nivå på nu. Andra delar har varit svåra att träna på för det har behövts mycket energi där och då får jag förlåta mig själv att vi inte kommit längre med dom.

Men sent i somras började hon må lite bättre och jag bestämde mig för att starta en klass 2 trots att hon inte hade tränats speciellt mycket under sommaren. Det gick bra poängmässigt men det var en kamp för mig, jag tyckte inte hon var tillräckligt på och energifylld. På den korta promenaden innan så kände jag att hon inte hade sin bästa dag. Man kan främst se i starten på filmen att hon inte riktigt är med i fria följet och i läggande under gång. Några små missar i fria följet kan jag ta på mig själv. Jag lärde mig att när hon känns lite off så är det tex bra att göra helomvändningen till vänster istället för höger vilket funkade bättre.Varje tävling är verkligen en lärdom, oavsett vad som sker tycker jag. Förutom i fria följet så tycker jag att jag gjorde mitt bästa för att förbereda henne inför nästa moment.

Sen tycker jag hon tar i riktigt bra till rutan. Det var det moment jag var mest nöjd med. Plus att trots att hon var något energifattig så klarade hon att göra nedläggandet i fjärren från sidan med bra fokus framåt och armbågar ner ordentligt också. Många som har labbar förstår nog min glädje där hähä!

Tävlingsbelöningarna tycker jag att hon kunde ha blivit gladare över men det tar sig efter hand. Så min känsla när jag gick av planen var lättnad att vi inte nollat något men att jag fått kämpa ganska hårt själv. Efter det var jag glad att platsliggningen gick lugnt och bra i gruppen.  Vi slutade med fina  197 p och klassvinst. På filmen kan man absolut se att det finns mer att dra för så klart. Det brukar ju kunna bli så när man börjar granska kritiskt. Jag var dock nöjd med att trots energibrist så var lägstanivån i momenten ganska hög.

Efter den här starten i klass 2 så trodde jag inte att jag skulle tävla mer i år eftersom jag var mitt uppe i flyttplaner som tar massor av energi men plötsligt fick jag ett ryck och gjorde något jag inte brukar göra. Jag anmälde mig till klass 3 utan att egentligen hinna och orka träna mycket innan. Två tillfällen hann jag med att träna på klubben där vi skulle tävla veckorna före tävlingen. Däremellan var det mycket lite träning och veckan innan blev det bara ett träningspass. Inget bra upplägg för en tävling. Kvällen innan var jag ganska säker på att jag inte skulle starta men jag hade lovat att komma och filma en kompis som tävlade så dit skulle jag ju ändå.

Jag hade känt mig oerhört trött och lite på gränsen till förkyld dagarna innan (plus att jag haft härliga Diana Samuelsson här som hållit kurs i två dagar, två intensiva dagar, väldigt roliga förstås men utan egen träning på agendan) men på morgonen när jag satt i bilen så började jag vända mina lite negativa trötta tankar och efter en liten stund så kände jag mig riktigt glad och energifylld och tänkte att nu jädrar går vi ut och kör i alla fall. En sak vet jag, jag kan bryta en tävling om det känns helt fel och jag är bra på att höja min hund oavsett hur det går. Så Magic skulle inte behöva känna att jag blev missnöjd med henne. Jag hade inte så stora förhoppningar om att vi skulle klara klassen utan någon nolla men jag skulle göra mitt absolut bästa för att ge min hund en rolig upplevelse.

Gruppmomenten gick lugnt och fint. Där fick vi full pott.

Bad om några minuters tid eftersom vi var först ut i programmet. Jag var inte det minsta nervös den här gången. Hon kändes glad och pigg och jag gjorde en jättekort uppvärmning som verkar passa henne oavsett om hon fått springa av sig eller inte innan.

I programmet så är hon inte helt med i fria följet när det gäller fokus på mig. Det är något som jag får slita lite extra med. Det som ändå är bra är att hon oftast är rak, går i jämnt tempo och håller positionen. Och det är ju egentligen det domaren tittar mycket på. Oavsett att jag skulle vilja ha kontakten mycket bättre så var känslan ändå helt annorlunda mot när vi tävlade klass 2. Den här gången kände jag ändå att det fanns energi där och oh vad mycket mer lustfyllt det blev att tävla med henne. Jag tycker inte det syns på filmen att hon har så mycket mer energi men min känsla är verkligen helt annorlunda. En liten miss av mig i slutet på fria följet kostade många poäng. Hon trodde vi skulle börja backaträna där då jag ofta inleder backandet med en vändning till vänster så något att tänka på för mig. I det läget med vändningar på stället så ska jag inte göra helomvändningen mot henne till skillnad mot helt om marsch. Inte just nu i alla fall.

De missar som sen blir är såna som kan komma under träning också förutom låsningen i fjärren där hon får svårt att ställa sig vilket brukar vara hennes bästa skifte.  Det skyller jag helt på mig själv och att jag inte tränat så många moment i kedjor som hon skulle behövt innan tävling. Tror hon har lite tankar på TL bakom sig, ibland har jag belönat bakåt där. Läggandena i fjärren har vi inte färdiga. Där flyttar hon fram lite också. Och så tuggar hon på träapporten och det är lite ovanligt. Där blev hon lite het. Så mer träning på att gå från hög aktivitet och sen hålla bra behövs. Och att få med det in i kedjorna förstås.

Att hon klarar att omdirigeras i rutan tar jag också som ett stort plus, hon blir inte osäker och hon tar liggkommandot jättefint. Jag gör ett onödigt ståkommando när hon redan står, så dumt! Fy på mig!

Det jag är mest nöjd med är vittringen. Den har inte varit färdig för att kedjas egentligen men hon överraskade mig med ett bra jobb.

Inkallningen är det moment som varit svårast att träna när hon varit för trött så där har vi mycket kvar att jobba på.

Jag skötte mina uppgifter någorlunda. Jag hade en bra attityd hähä! Jag kunde ha låtit bli dk i sättandet under gång, helt onödigt tror jag. Jag kunde nog ropat lite tidigare stopp i rutan men vet inte om det hjälpt, hon blir lite långt bak i träningen också just nu. Jag hade sinnesnärvaro att be om att få lägga vittringspinnen i fickan en stund i och med att dom glömde ge mig den i starten.

Vi slutade på en tredjeplats med 284 poäng och nu är alltså Magic uppflyttad till elit. Ser så mycket fram emot att få börja tävla i den nya elitklassen – klass 3 nästa år. Vi tackar extra för stöttning och hejarop!!

Vårt program om någon orkar titta:

2 svar

  1. Ditte! Vilket grymt ekipage ni är! Så roligt att läsa din berättelse!
    Nu har Eazy och jag tagit LP2 och har börjat att träna för nästa klass!/Kram Cecilia

    1. TAck snälla för fina ord. Och Grattis till dig och Eazy. Då blir det lite klass 2 nästa år då. Roligt med nya moment. Kram kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela nyheten på sociala medier

Fler Nyheter

Leka själv
Blogg

Teja – lekfullt, leka, lära

Jag har fått så många hälsningar och berättelser efter min blogg om beslutsångesten angående Teja. Många solskenshistorier men också ett och annat där det varit

Timotej
Blogg

Beslut och ombeslut

  Jag är ju inte mer än människa!! Och en del av oss grubblar och grunnar och beslutar och ombeslutar och så har det varit