Abby laddar upp inför VM i Salzburg. Halsbandet och den fina kaninskinnsleksaken fick vi av sponsorn Marika Söreskog på Morrhåret Hundsport AB. Foto: Marika Söreskog
Vi som varit eller är med i lydnadslandslaget fick för en tid sen en förfrågan om vi hade lust att ge lite tips om vad som kan vara bra att tänka på för dom som vill till landslaget. Jag har en text publicerad på talang och landslagets blogg- lydnadsbloggen: http://www.brukshundklubben.se/tavling-utstallning/lydnadsprov/talangtruppen/lydnadsbloggen/ men har här skrivit lite mer om hur det hela började med min lydnadsresa och för min och Abbys del.
DITTE OCH ABBY
Jag har varit med och tävlat i landslaget med min labrador retriever Streamlight´s Pearl Abra Kadabra, Abby.
SM 2010, 2011 och 2012, som bäst sjua.
VM i Paris 2011 ( vi var första reserver i laget) , vi kom fyra i kvalet och gick till final. Sverige vann guld.
Guldlaget i Paris. En helt oförglömlig resa på många sätt. Foto: Lillemor Edström
På NM i Herning samma år fick vi ihop dagens bästa resultat på dag 2 (dag 1 kan vi glömma 😉 ).
På VM i Salzburg 2012 vann vi i kvalet och hade tävlingens högsta poäng under hela helgen men tyvärr fick Abby svåra nervsmärtor några minuter innan vi skulle in till finalen. Det blev den värsta tävling jag någonsin gjort. Vi lyckades ta oss igenom programmet utan nollor men hon hämtade sig inte tyvärr. Jag bröt innan gruppmomenten så hon skulle slippa den belastningen också. Sverige tog silver det året.
Abby och jag högst upp på pallen på VM i Salzburg. Det var en härlig dag. Foto: Lillemor Edström
Vi togs även ut till NM i Finland 2012 men jag valde att inte åka då Abbys nervsmärtor kommit tillbaka och hon var både fysiskt och psykiskt drabbad av detta. Jag valde 2013 att själv lämna landslaget och ge någon annan en plats istället. Det var ett tungt beslut då Abby inte ens var sju år gammal. Jag bestämde mig för att inte satsa på några fler SM heller med henne. Hon har tyvärr lagt på sig rädslor efter alla smärtupplevelser.
LYDNAD – HUR DET BÖRJADE
Min resa till landslaget började egentligen tidigare med min första tävlingslydnadshund, en bc som hette Bess. Jag kände med en gång när jag började träna lydnad att detta var sporten för mig. En väldigt begriplig sport tyckte jag och så hejdlöst roligt det gick att ha tillsammans med sin hund i denna träning.
Bessen växte som individ i träningen ( hon var två år när jag köpte henne och hade tråkiga erfarenheter bakom sig) och vi fick ihop ett lydnadschampionat men längre kom vi inte. Hon blev allvarligt attackerad under träning av en annan hund och det tog tid att få henne bra fysiskt och det psykiska satte sig så att främst sitt i grupp blev jobbigt för henne. Så min dröm om SM var ett tag nära att uppfyllas men fick läggas på hyllan.
Fina kloka och clowniga Bessen. Hon förgyllde mina föräldrars vardag i många år efter vi lagt tävlandet på hyllan.
SATSAR HÖGT
Efter några års tävlande med Bess köpte jag en bordercollie till vid namn Timjan som jag hade som avsikt att tävla i lydnad med och jag siktade högt, väldigt högt! På den tiden hade jag helt fel inställning när det gällde mina mål kan jag tycka nu. Jag ville till landslaget med henne och hon var väldigt rolig att träna. En hund som alltid ville mer och mer och mer. Men hon var också en hund som var svår på många sätt i vardagen. Jag fick lägga mycket tid på att få henne trygg och säker i gruppmomenten tex. Timjan var oerhört begåvad som lydnadshund men jag fick in ljud i träningen som jag sen inte lyckades komma till rätta med. Jag hade lyssnat och följt råd från väldigt duktiga hundtränare men jag hade inte en bra magkänsla för sättet att träna. Jag började bli mer och mer frustrerad och det funkade givetvis inte på Timjan. Jag höll på att förstöra vår träningsrelation helt.
Jag bestämde mig för att sluta tävla henne och fortsatte bara på att jobba för att få en go känsla och mycket koncentration i träningen varvat med de belöningar som jag kände funkade med henne.
Från att ha gått runt som en zombie i väntan på att hon skulle låta så började jag lägga fokus på att vi skulle må bra i träningen både hon och jag. Hon blev en stor läromästare för mig och jag har haft en väldig nytta av dessa erfarenheter i mitt jobb som instruktör och hundtränare men jag kan säga att jag gråtit floder under resans gång.
Timjan som alltid ville jobba fick sen aktivering med jaktträning, freestyle, spår, agility etc. Hade nästan inga ljud kvar i träningen alls men tävlandet tog jag inte upp igen. Det som jag lärde mig allra mest av i träningen med Timjan var att lita på min egen magkänsla. Inte följa råd oavsett hur duktig instruktören än är om det inte känns rätt i hjärtat, för det som säkert kunde ha fungerat för den personen kommer inte fungera för mig om jag inte tror på det fullt ut. Därmed inte sagt att det alltid är ett lätt val.
Timjan, en hund som på vissa sätt nästan var som ett övernaturligt väsen. Min pricknäsa som blev min största läromästare. Foto: Elin Lilja
ATT VARA EN BRA COACH FÖR SIN HUND
Varför jag skriver om mitt misslyckande med Timjan när det gällde på tävlingsfronten, är för att jag ser många förare idag som är så väldigt allvarliga i sin lydnadsträning precis som jag blev tidigare. Från att ha varit en glad, lättsam och trevlig typ att träna ihop med så blev jag en allvarlig, inte lekfull, djupt analyserande och granskande hundtränare – vem tusan vill ha en sån i sitt team?!!
Jag ser en hel del förare som är helt annorlunda om de tränar en annan hundsport, tex agility eller freestyle och där har de en helt annan säkerhet, tydlighet och glädje med sig i träningen. Lydnaden har ibland en allvarsstämpel som jag hoppas vi ska kunna få bukt med. Och då får man ju börja hos sig själv. På de mästerskap utomlands som jag varit med på har det varit fullt möjligt att berömma och vara själaglad över sin hund mellan momenten utan att domarna ens höjt på ögonbrynen. Dom har ju säkert fullt upp med att döma själva momenten. Självklart passar det inte alla att visa sån glädje mellan momenten men att visa sin hund att man är nöjd med den tror jag hjälper både sig själv och hunden inför nästa uppgift.
Med Abby har det inte varit svårt att ha roligt i träning och på tävling. En fröjd att få ha en sån här hund vars energi så väl stämmer med min egen. Foto: Nils Hällberg
HITTA KÄNSLAN – MENTAL TRÄNING
Det är också lätt att hålla på att jämföra sig med andra och i dag när vi kan läsa om alla andras lyckanden på tävling efter tävling på sociala medier så är det lätt att kanske drabbas av prestationsångest och tappa glädjen med träningen för att vi vill så mycket på en gång.
Öva dig på att hitta glädjen och fokuset även när det inte känns helt tipp topp. Kanske sitter det några på din klubb och tittar på dig ( ja, i alla fall tror du att dom tittar på dig!) som du inte är helt bekväm med. Istället för att gå undan i ett hörn, träna på saker du och din hund har lätt för, kanske lite trix och konster, lite lek osv så tränar du dig själv på att bli mer mentalt förberedd att kunna prestera även när allt inte är precis som du vill runt omkring dig. Och för att prestera på topp så behöver du ju kunna gå in i den känsla du vill vara i oavsett omgivning. Jag vill känna mig glad och fokuserad och energifylld. Det är något jag brukar träna mig i på promenader, att hitta den där känslan oavsett om jag är jättetrött, deppig osv, osv. Hur vill du känna dig?
EN HUND ATT UTVECKLAS MED – VI KOMMER DIT VI KOMMER.
I och med att jag la ner Timjans tävlande så ville jag ha en hund till och det skulle vara en mer okomplicerad individ hade jag tänkt. Valet blev den här gången en jaktlabbe – Abby. Jag hade bestämt mig för att nu skulle jag hålla mig till min plan med vår träning. Givetvis ta hjälp på vägen från duktiga förare men ännu mer gå på min egen känsla. Jag ville aldrig mer bli så allvarlig i min träning utan jag ville satsa fullt ut på att ha kul hela vägen oavsett hur långt vi skulle komma. Och jag hade inte bråttom heller. Landslaget i sig var inget mål längre utan mer något som vore en bonus på vår resa.
Abby och jag passade som hand i handsken till varandra. Hon har naturligt haft bra stadga och fokus tillsammans med en bra fart och stor glädje i träningen. Hon har också varit väldigt stark i olika miljöer. Hon blev verkligen en sådan drömhund i träning och vardag som jag hade sökt och den resa jag fått göra tillsammans med henne är jag väldigt tacksam över.
VM i Paris, zätat. Foto: Mona Kjernholm?
LANDSLAGSLÄGER
Efter några talangläger blev vi uttagna till landslagsläger och det hann bli ganska många sådana. Dom har varit toppen på många sätt. Jag har ofta passat på att få hjälp av åhörarna som gärna ställt upp och agerat publik, störningar, funktionärer edyl. Det är guld värt att det släpps in åhörare på dessa läger tycker jag. Det är inte helt lätt att få till så mycket folk i en stor arena och det behöver man träna på. Kanske har du en hund som inte alls är känslig för störningar i form av folk men det kan ibland vara nog så svårt om tävlingen går i flera ringar och det händer mycket i ringen bredvid och det ropas “Rutan”, “Konen” “Ligg” osv tex när du ska göra en lite lugnare fjärr med din hund.
BURTRÄNING
En annan sak som är viktig inför mästerskap är att hunden kan koppla av i buren. Detta är ju något som en del behöver träna lite mer på, i många olika miljöer. Jag tyckte att det märktes på en del hundar på VM i Paris att de var trötta och kanske inte hade sovit ordentligt i buren eller på hotellet. Att kunna sova i alla möjliga ”utrymmen” är en bra förmåga hos min hund tycker jag. Så oavsett om jag själv sover dåligt så kan jag vara trygg med att min hund kopplar av. Det kan vara värt att lägga lite extra tid på burträning, även vid tillfällen när hunden kan vara i bilen egentligen.
Abby och jag roar oss efter en fin tävling. Foto: Daniel Grönbek
MILJÖTRÄNING OCH STÖRNINGSTRÄNING
Att åka runt till olika miljöer och se att hunden både kan leka, koppla av och även ha fokus i träningen är viktigt tycker jag. Vet man med sig att man har en lite mer störningskänslig hund så är ju detta en nödvändighet.
Man blir också själv väldigt trött kanske av tex mässmiljöer. Är du iväg med din hund och du suttit och tittat en hel dag på andra tävlande och din hund varit i bur och ute lite då och då så är det inte så dumt att sen ta ett rejält träningspass för att både träna dig själv och din hund att prestera även när du är trött i både huvud och kropp. På Älvsjömässan i december brukar det finnas möjlighet att gå in och träna efteråt när lydnadstävlingen är över.
I den vanliga träningen hemma med träningskompisar så kan du träna med musik på hög volym och en massa ljud som du inte gillar ibland. Det är bra träning att kunna fokusera ändå. Däremellan har jag också på musik jag gillar jättemycket. Ibland för att få en go känsla men ibland också för att klara av att gå ett flytigt fritt följ även när det svänger loss ordentligt. Det sista har jag mycket svårare för än det första exemplet. Och jag har varit med på en rankingtävling där det kom en sådan där jättebra svängig låt precis när jag skulle gå mitt fria följ. Då fick jag verkligen koncentrera mig för att inte ryckas med och börja gå konstiga danssteg istället.
Man tränar också på att använda rösten på olika sätt när ljudnivån är hög. Min hund bör bli van vid att jag låter lite olika och att jag måste ta i rejält om det är mycket ljud runt omkring. Högtalare och mikrofoner som sprakar och har sig är ju också bra att få träning på.
Det kan vara en mängd olika saker som stör ut dig som förare också. Ju mer du tränar på sådana situationer, ju mer förberedd är du. Själv tyckte jag för ett antal år sen att det var lite läskigt att inte ha kontroll alls på det som skulle hända på planen. När andra skulle rigga planen och lägga upp momentordning, störningar, osv. Men det fick vi ju träna på och det har vi haft stor nytta av, inte minst på VM i Paris där inget upplägg var det andra likt.
Trygghet och självförtroende, några viktiga grunder till gruppmomenten
HUNDENS SJÄLVFÖRTROENDE
Att jobba med hundens självförtroende över lag är jag noga med. Jag vill att min hund ska vara väldigt trygg med mig på planen och går något fel vill jag inte att den ska bli osäker och springa hem till mamma, mig alltså! Eller bli passiv och låg.
Så träna i din vanliga träning på att kunna stoppa hunden, dirigera om den, låta den få momentrutin till ett moment och därefter ångrar du dig och ger en annan momentrutin och gör något annat osv osv. Ibland vill vi givetvis göra om något som blev fel men det är väldigt viktigt att kunna rädda upp poäng när man tävlar i lag. Denna träning gör ju också att du själv kanske agerar lite snabbare när det behövs, för då är du ju själv tränad på att rädda upp situationer.
Är din hund lite ljudkänslig så kan det vara av vikt att lägga upp en plan för att kunna vänja den vid olika ljud. Ljudlekar på olika sätt där hunden bl.a själv får skapa ljuden kan bli en hjälp till att bygga upp hundens självförtroende och störningstålighet. Ibland i inomhusarenor är det plattor i golvet under mattan som låter och rör sig litegrann när hunden eller du själv trampar på dem vilket kan störa ut våra hundar. På mässan i Göteborg där jag och Abby deltog på vår första rankingtävling så var det fullt av såna plattor. Jag tog tillfället i akt och tränade lite att Abby fick trampa på dom för att få belöning, en rolig lek som sen hjälpte henne att helt koppla bort att det rörde sig lite under tassarna och lät lite när vi var inne i ringen.
KONDITION
En förberedd hund inför ett mästerskap är ju också en hund som har riktigt bra kondition. Inför Abbys och mina mästerskap så byggde jag upp henne extra mycket med träning i vatten av olika slag ungefär varannan dag i flera månader innan om det var varmt nog. Vi gick mycket i kuperad terräng rakt ut i skogen också utan att alltid följa fina skogsvägar. Dessutom tränade jag gärna väldigt långa träningspass några gånger i veckan för att vänja henne att jobba länge och bibehålla fart, fokus och motivation. Jaktövningar blandat med lydnadsträning passade oss väldigt bra.
Bästa konditionsträningen, att förena nytta med nöje. Foto: Maria Eidenskog
UPPVÄRMNING
I samband med träningen du gör hemma och i olika miljöer är det bra att träna sig på att värma upp hunden på väldigt många olika platser/utrymmen. Ibland är det en riktigt liten yta du har att värma upp din hund på innan du ska in och tävla på ett mästerskap och då är det ju gott att veta hur din hund fungerar i dessa situationer. Hur ska du lägga upp träningen när du kanske måste begränsa dig så mycket att du inte kan låta din hund springa över stora ytor trots att den egentligen skulle behöva det i uppvärmningen? Uppvärmning med mycket folk runt omkring och hundar som dyker upp från alla håll och kanter är något du kan råka ut för. Träna på att värma upp på olika sätt och försök lära dig vad din hund behöver när det är rörigt runt omkring, när det är varmt, kallt, blött osv osv.
SMÅTT OCH GOTT
När man är i främmande miljöer så kan det vara bra att tänka på att inte låta hundarna dricka eller bada i vatten du inte är trygg med. På en resa hade vi otur med att några hundar blev magsjuka efter bad.
Om du kommit så långt att du ska på ditt första mästerskap, passa på att fråga så mycket som möjligt de som är mer erfarna och som har varit med tidigare vad som kan vara bra att tänka på.
Det finns flera vägar att ta sig till landslaget (rankingtävlingarna är ju dock ett måste) och kommer du inte dit med den här hunden du tränar med nu så kanske det kan bli med nästa, om det är det du vill då. Målen kan ändras på vägen och erfarenheterna har du alltid nytta av, även till kommande hundar.
Jag önskar dig all lycka till i din träning och med dina målsättningar. Glöm inte att njuta av din resa med din härliga partner, din hund.
Oavsett hur långt du kommer så är ju ändå din hunds och ditt välbefinnande värt mer än alla medaljer i världen.
