Varför Namninsamling för lydnadens överlevnad som folksport?

Foto: Sabine Pilsel.  Ett härligt lydnadsekipage från Österrike Nicole Malle med Candy

http://www.skrivunder.com/lydnad_-_en_folksport_eller_bara_for_den_yttersta_eliten

Det är första gången i mitt liv som jag varit med om att starta en namninsamling, i alla fall i den här storleken. Vad driver oss som gjort detta då? Jo, givetvis en stor passion för vår älskade lydnadssport. Och en stor oro för att sporten håller på att utvecklas åt ett håll som dom flesta kanske inte egentligen vill ha.

Under det senaste året så har det pågått många diskussioner på facebook bl.a på en sida för lydnadsprovsregler. Det har känts som att ett fåtal personer i Sverige bestämmer nästan allt vad beträffar lydnadens utveckling. Människor som ifrågasatt framtidsplanerna att vi ska ett internationellt regelverk där vår möjlighet till omprövning och förändring av det som inte är bra blir väldigt svår, har bemötts med att vi målar fan på väggen, att vi är bakåtsträvande, att det kommer att bli bra, att vi inte ska oroa oss osv osv. Lite har bemötandet känts som en farbroderlig nedlåtande klapp på huvudet faktiskt. Svaren på våra frågor har många gånger varit flummiga, ja, ganska politikeraktiga, alltså inga tydliga Ja eller Nej på direkta frågor. En del frågor har inte besvarats alls.

Det är ju klart att många noterar detta och funderar på hur vi ska kunna påverka och några av oss gick igång ordentligt och bestämde oss för att gå ihop och skapa en namninsamling. Se ovan. För närvarande har vi över 2200 namn!!! (och då har namninsamlingen varit stängd nu i ett antal veckor och tidigare bara varit utlagd på fb) Säger inte detta något om vad “fotfolket” vill? Flera blogginlägg har också väckt upp folk på såväl gräsrotsnivå som på högsta elitnivå. Vi hänvisar i vår Namninsamling till Maria Brandels blogg där hon bla skrivit inlägg om Håller lydnadssporten på att ta död på sig själv? och Vad gör du på ett sjunkande skepp? och Jenny Wibäcks blogginlägg Domartankar bl.a.

Detta skriver Pia Brygård, fd lydnadsdomare, tävlingsledare och tävlande med många års erfarenhet bakom sig efter ett blogginlägg från Maria:

“Så bra skrivet, återigen! Jag la mitt domarkort för lydnadsklasserna på hyllan förra året då jag helt enkelt fick nog och valde att ta avstånd från lydnadsgruppens regeltolkningar och regelarbete. Det var kanske inte den bästa vägen men då det inte fanns intresse att lyssna på utövare och domare så tog jag den enkla vägen och lägga domarkortet för lydnad vilande… . Jag hoppas det är på återseende! ”

Det hoppas jag också. Det känns som en väldigt tråkig utveckling när så erfarna förare som Pia lämnar in sitt domarkort. Inte något som främjar sporten inte. Tack för att jag fick delge dina ord Pia!

 “Så här skriver Mattias Lövgren, tävlande och domare, också efter ett av Marias blogginlägg:

“Håller med Maria helt, problemet är att många haft dessa tankar länge där det diskuteras lokalt bland träningsvänner, på tävlingar och i olika trådar på ex vis fb om att det är rätt väg vi är inne på? Tyvärr så är det förbannat svårt att göra sig hörd eller påverka om man som jag inte är någon i sammanhanget. Flera har försökt förmedla sin oro många gånger men det är alltid tvärstopp som det känns.

För mig är det breddverksamheten som skapar spetsprestationerna och utvecklar sporten såväl nationellt som internationellt, inte tvärt om, något som historiskt lagt oss i framkant i världen. Ju fler nya som håller på desto större chans att få fram duktiga ekipage, ju färre nya, ja ni fattar……

Min uppfattning är att utgångspunkten i lydnaden och dess utveckling sista åren bara har varit landslaget, känns som att det funnits en frustration över uteblivna framgångar och man har då trott detta är vägen. Vi gör allt svårare på flera plan och mycket betydligt mer ouppnåeligt för gemene man för man tror det är svaret för kunna lyckas. Det tas idiotiska beslut som inskränker på möjligheterna för återväxt och intresset att satsa och ekipage som skulle kunna bli något väljer andra grenar. Jag kommer ärligt inte ihåg när jag träffade någon i början av sitt hunderi som sa, lydnad ska jag satsa på för det verkar så himla roligt, nej kommentarerna är det motsatta.

I stället för att behålla och utveckla vår nationella tradition kring sporten som vi byggt upp under flera år och som en gång gjorde oss bäst i världen så kastar vi allt på soptippen i ett svep för att blint välja det internationella rakt av. Ja visst, jag kanske generaliserar och det kanske är lite hårt skrivet, men min känsla är ändå så. Jag älskar lydnad och tycker det är bra att förnya, men vi kanske skulle lyssnat mer på vad alla som håller på med lydnad på alla nivåer egentligen vill?

Vi kanske skulle behålla klass 1-elit nationellt men utvecklat den på ett sätt som möter efterfrågan ekipagen där ute har för att göra oss konkurranskraftiga mot övriga grenar nationellt men också för att möta behoven internationellt. Man kunde ha infört internationell klass 3 som alternativ för de som vill satsa mot landslaget helt enkelt och anpassat vår nationella elit så att steget dit blivit naturligt. Jag har svårt att se hur vi ska överleva på sikt utan återväxt, vem kommer tävla? Vem kommer döma? Vem ska arrangera? För vem ska lydnaden finnas? Många frågor men få svar som det känns…”

Tack till Mattias Lövgren som är en sann inspiratör vad gäller att bemöta de tävlande som domare. Att få visa glädje på lydnadsplanen är en självklarhet tycker han och han drar sig inte för att säga det till dom tävlande också.

Diana Samuelsson med sin fina Zack på årets SM. Diana är en av dom som varit i landslaget i ett antal år och som skrivit på namninsamlingen. Hon är inte ensam. Ett antal förare på högsta elitnivå har skrivit på. Foto: Louise Karlgren

Ett fåtal dagar efter att namninsamlingen startats hade vi så många namn på listan så Mari Edman, journalist på Hundsport hörde av sig direkt till mig och ville ha en intervju. Mari är ju en sån där riktigt vetgirig och nyfiken journalist som håller sig i framkant när det gäller att följa utvecklingen i ett antal hundsporter såsom agility, freestyle, HTM, rally och lydnad.

Intervjun finns här att läsa för dig som inte har Hundsport:

http://www.allroundtax.se/artiklar/namninsamling.pdf

Foto: Lillemor Edström. Sverige vinner Guld i lag och Niina Svartberg individuellt silver.

I vår text i Namninsamlingen så skriver vi några exempel på hur en bedömning kommer att se ut om den är enligt FCI, alltså internationell. Här kommer en text från Niina Svartberg där hon förklarar lite mer om bedömningen.

Niina och Kenth Svartberg har skrivit på Namninsamlingen som en protest mot den extrema bedömning som framkommer om vi antar FCI:s regelverk till fullo, “där betygsskalan i princip bantas ner till betyg mellan 5 och 8, där ett stort fel och ett litet fel i princip nästan ger samma betyg, det vill säga det blir ingen skillnad” enligt Niina.

Niina fortsätter: “För ett fantastiskt fritt följ med någon sned halt blir betyget 7, med ett medelmåttligt fritt följ med plogning, missade halter, varierande position och ljud blir betyget 5,5. Det blir inte rättvist då heller (det var inte rättvist tidigare heller när ”alla” fick 8,5-9). Och dessutom verkar domarna inte egentligen bli bättre på att bedöma saker, de får lära sig att de måste vara stränga och då blir det de ”låtsaskommentarer”  En domare har till exempel som standardkommentar: ”mer distinkthet önskas” när hen inte vet vad hen ska dra på. Eller som det mest tydliga exempel jag hittills stött på, från SM, där jag fick avdrag i fjärren för ”långa handtecken”. Detta utan att ha handtecken.”

Jag har själv tävlat på en rankingtävling där det var precis så som Niina beskriver det, jag satt och såg hennes fantastiskt fina fria följ med Skoj tex och där betyget var nästan lika lågt som hundar som just plogade, varierade stort i position osv osv. Jag vet att jag satt på läktaren och bara undrade om jag sett fel när skylten med Niinas poäng kom upp. Givetvis var det fler än Niina som kände av den orättvisa bedömningen då inte hela betygsskalan användes.

Niina igen “De bästa domarna vi har i Sverige dömer mycket bättre än vad de internationella bedömningsanvisningarna ger utrymme för, tycker jag. Anvisningarna är så detaljerade när det gäller maxbetyg och avdragens storlek att de nästan ifrågasätter domarnas förmåga att bedöma. Det blir lite som ett hån mot domarnas kompetens, att inte låta domare bedöma det de ser, utan ge fasta avdrag för allt. Trots allt kan ju samma fel se väldigt olika ut och vara i varierande grad stort eller litet fel.”

Jag har tittat på texten till de nya reglerna där det i bedömningsanvisningarna tex står under Tjuvstarter: Om hunden förutser kommandot (dvs den håller sig inte ordentligt i utgångsposition: rycker till, ställer sig upp men rör sig inte framåt när momentet börjar, kan inte högre betyg än 8 ges.

Alltså, om min hund rycker till så är det samma poängneddrag som en hund som ställer sig upp!!!!!

Ett bra exempel på vad Niina skriver om ovan. Skrämmande säger jag bara!

Hon fortsätter:

“Bedömningen på förra årets VM i Finland var bland det bästa jag sett på mästerskap – hårt, men utnyttjande av hela betygsskalan. Om man gjorde ett briljant moment utöver det vanliga så var det möjligt att få 9.5 eller 10.

I år på VM fanns inte den möjligheten, eftersom man inte nyttjade hela betygsskalan. I år har man också gått mot att det bara är snabba vesslor till hundar som premieras, så att det inte var möjligt att komma med någonting annat än en übersnabb border collie. Detta är förvånande, då det i reglerna slås fast att man ska ta hänsyn till ras, och i inkallningen står ”åtminstone i snabb trav” och ändå måste hunden ha ett exceptionellt rörelsemönster för att det inte ska dras för långsamt tempo. Synd, eftersom det stoppar de flesta typer av hundar från ett framgångsrikt lydnadstävlande, eftersom det inte längre räcker med att hunden galopperar med gott engagemang och bra driv”.

Stort TACK! till Niina som tog sig tid att beskriva lite mer hur det i realiteten kan bli med en FCI-bedömning.

Ett roligt nytt moment som kommer komma. Visst kan vi ha detta nya moment tillsammans med de flesta andra även om vi har nationella regler. Då har vi chans att påverka om det inte blir riktigt så bra som FCI-folket tänkt. Här Beate Biesenbach från Österrike med sin härliga labbe Nike. Foto: Sabine Pilsel

Vad vi också fått höra är att vi borde gjort våra röster hörda långt tidigare men det finns människor som har försökt. Och så finns det människor som känner sig lurade för att det var svårt att veta vad man verkligen röstade på. Faktum är att regelverket inte ens var översatt när besluten togs. Det är ju krångligt nog att förstå reglerna på svenska, självklart inte lättare för alla domare som skulle sätta sig in i texten oöversatt.

Anna-Carin Karlsson, domare, tävlande med stort engagemang i lydnaden skriver så här:

“Det är inte förbjudet ännu så länge att ha en personlig åsikt, när jag var på konferensen så röstade jag för det vårt distrikt hade röstat fram, vilket man ska göra som distriktsrepresentant.

Jag har skrivit under (Namninsamlingen, min kommentar)för att jag anser att den internationella bedömningen inte kommer föra lydnaden framåt. Att jag har pratat mig varm om de nya momenten det kan alla som var på mötet jag hade på vår klubb intyga och om det var någon som var entusiastisk över detta så var det jag.

Men…

Även jag har följt debatten om allt som ”stormat” kring lydnaden i år, om SM-poäng jagande, om bedömning, om hopplösheten som många känner när de inser att deras dröm att få ett 1:a pris och ännu värre ett championat kanske aldrig kan bli verklighet om bedömningen ska vara på detta sätt.

När domare på en prisutdelning stoltserar med att inte ger några SM poäng minsann… då blir jag orolig, på riktigt!
Är det så vi ska ha det? Är det en merit att inte ge höga betyg? Är det så att domare som ger ett högre betyg är en sämre domare? Det är ju frågor man ställer sig när man hör såna uttalanden och det gör ju att man blir fundersam om hur det ska bli i framtiden.

När vi var på konferensen så hade vi tre alternativ att rösta på, efter att alla kritiska röster hade tystnat och det vet vi som var där att det många som var kritiska och mötet fick inte den respons som UG lydnad hade förväntat sig.

Alternativen var:

Alternativ ett, att behålla allt som var det var nu, vilket också påpekades att då blir det inga ändringar alls då fokus inte har varit att det skulle vara aktuellt och därför inte lagts något arbete på att göra några förändringar där.Vilket säkert gjorde att många inte röstade på det för att det inte skulle bli några ändringar alls då (bara jag, A-C som spekulerar)

Alternativ två, var att anta de internationella reglerna men behålla ”svensk bedömning” i klass 1 och 2 dvs. Det som gemene man uppfattar som lite snällare än den internationella.
Alternativ tre, var då att anta de internationella reglerna och även ha internationell bedömning i samtliga klasser.

Att vi också samtidigt skulle skapa en nationell ” startklass” (som den sen skulle komma att heta) där vi har full bestämmande rätt om både vilka moment och bedömning som ska gälla var också något som fanns med i dessa två internationella alternativen.

Det röstades och då röstade vi ju för två alternativ först, att införa de internationella reglerna eller behålla de gamla. Den röstningen som numera kallas för ”enhälligt beslut”… gick igenom med väldigt liten marginal för ja sidan som då stod för att vi skulle införa det internationella regelverket.

När då detta stod klart fick vi sedan rösta på de två alternativen som jag skrivit om ovan och då ”vann” det förslaget som sa att vi skulle införa både regelverk och bedömningen. Så har jag uppfattat röstningen på konferensen.

Så, ja jag är orolig som som många andra hur det ska bli med bedömningen på våra lydnadsprov och bestämde mig för att jag ska skriva under.

Det är fortfarande bedömningen det handlar om, inte införandet av momenten” avslutar A-C.

Stort TACK! till A-C som i ett känsligt läge vågat ta ton och berätta om sina tankar.

 Vad vi vill i vår Namninsamling är ju att det finns nationell bestämmanderätt i alla klasser. I alternativen som A-C beskriver finns ju inte ens ett alternativ för nationell bestämmanderätt i klass 3. (eller är det jag som tolkar fel?) Vi vill verka för att man som idag har både internationell klass 3 och nationell klass 3. Internationell klass 3 är då tex rankingtävlingar för dom som satsar på landslaget och för dom klubbar som precis som idag vill anordna sådana tävlingar på “elitnivå” (klass3nivå med nya reglerna). Jag vill poängtera att vi inte är negativa alls till de nya momenten. Förutom då gruppmomenten och främst inkallningsdelen i klass 3 som vi beskriver i en bilaga under namninsamlingstexten.

Själv är jag för att man tar bort gruppmomenten helt i lydnadsklasserna. Jag tittar på hur det är tänkt till 2017.

I startklassen inget gruppmoment alls.

I klass 1 ett sittande i grupp med bara tre meter mellan hundarna och förarna på 25 meters avstånd!!

I Klass 2 en platsliggning med tre meter mellan hundarna och dolda förare och hundarna ska utsättas för störningar tex en person som går mellan hundarna. Vad det skulle kunna vara mer för störningar står inte i texten vad jag kan hitta. Kanske upp till varje tävlingsledare/domare att hitta på? Dessutom tillkommer det vi idag har i elitklass, lägga och sätta upp hundarna en och en och gå bakom hundarna innan dom ska sättas upp.

Ja jag säger bara det: BORT MED GRUPPMOMENTEN HELT!!

Vi är alldeles för utlämnade till hur bra alla är förberedda med vältränade trygga hundar och jag avskyr att behöva oroa mig över hur väl andra har tränat och hur snälla andras hundar är. Jag ser en stor risk i de här momenten men fr.a hör jag så ofta att förare slutat tävla pga gruppmomenten redan idag som de är utformade och då tror jag inte det blir lättare med det som komma skall. Men hade det bara varit för min egen skull och min träning så föredrar jag absolut de nya gruppmomenten om de nu måste finnas. Jag tror att vi skulle ha många fler tävlande idag om vi slapp dom dock.

När Namninsamlingen las in i en fb-grupp om lydnadsprovsregler så fick den inte vara med. Censur pga att det inte handlade om lydnadsprovsreglerna fick jag höra!!  Ja, vi var väldigt många efter det som hoppade av den gruppen och startade SL, Svenska Lydnadsprovsregler på fb. Alla som är intresserade av lydnad och utvecklingen av den, är givetvis välkomna till den gruppen. Vi är nu över 1100 medlemmar där.

I skrivande stund har det kommit ett inlägg på SBK:s sida på vår Namninsamling.

http://www.brukshundklubben.se/documents/2_funktionar/4_prov_tavling/Regelrevidering%202017/Regelrevidering%20lydnad/F%C3%B6rbundsstyrelsens%20svar%20p%C3%A5%20skrivelse%20g%C3%A4llande%20internationella%20lydnadsregler_slutgiltig.pdf

Är det någon som känner sig övertygad av detta? Var det ungefär vad vi hade väntat av SBK efter att dom fått en Namninsamling på över 2200 namn?

Nä, det normala när man får svar på en skrivelse är att svaren skickas till de som de berör antingen via epost eller vanlig post.  Ingen av oss har fått något svar. Det brukar också vara underskrivet med de som författat svaret. Här finns ingen underskrift. Och svaret är publicerat med våra namn innan ett protokoll kommit ut från mötet. Är detta ett rätt förfaringssätt tro? Ja, frågorna är många.

Vi kämpar vidare alltså. Att så många skrivit under och vill en annan utveckling för lydnaden gör att vi inte ger upp nu.

Marlene Lundmark avslutar med några ord varför det tog lite tid för oss att reagera, vilket har varit en kritik vi mötts av:

 “Det stora problemet i detta är ju att man inte riktigt visste vad det skulle innebära att anta FCIs regelverk rakt av. På de möten jag var fanns ingen direkt information annat än att det var bra för oss att vara med och mycket lättare om vi alla hade samma regler när vi skulle tävla utomlands eller när det kom tävlande till oss från andra länder.

Inkallningsdelen i gruppmomenten som är det de flesta vänder sig emot blev inte känt förrän det var klubbat och klart på SBK. När sedan oron om det uttrycktes så blev vi lugnade med att svenska delegater skulle alldeles säkert lyckas få FCI att tänka om och ta bort den biten. Hur det gick med det vet vi ju alla, det står att läsa om i Hundsport i en artikel av Mari Edman i nr 6 2015.

Sedan under detta årets VM kom nästa chock, då gick det upp för många vad det internationella bedömningssystemet innebär där en 10a i princip är omöjlig att uppnå. Ledande personer uttrycker även på sociala medier att 8 kommer att vara dagens 10 och hela domarkåren skall utbildas och döma hårt och internationellt. Nu när detta börjar stå klart för många av oss och vi börjar uttrycka vår oro över hur vi tror detta kommer att påverka den stora massan låter det som om man är negativ och att det är kritikerna som gör sporten negativ i stället för att faktiskt lyssna och ta till sig kritiken. Detta nya hårda bedömningssystem kan säkert passa några få som slåss om landslagsbiljetter och SM- platser men det är inte de ekipagen som håller lydnaden rullande ute i landet.

De kommer att behöva oss, vi som är glada amatörer, det är vi som står där i köken, kokar kaffe, bär protokoll, skriver åt domarna, är tävlingsledare osv osv. För de alla flesta av oss är ett lydnadschampionat den stora drömmen och målet men det kommer att blir en omöjlighet om 8 är något knappt eliten når upp till.

Brukssporten och Rallylydnaden verkar vara de stora vinnarna i detta, inte för att bruks inte kräver minst lika mycket träning men man har i alla fall ännu inte fallit i fällan att styra sin sport till att bara handla om de allra bästa. Man läser ibland att folk säger att om man inte vill träna så mycket som det krävs kanske man inte har i lydnadssporten att göra, är det verkligen så vi vill ha det?

En sport för några riktigt skickliga förare med specialiserade raser som kan konkurrera internationellt? Man skall ju komma ihåg att med vissa raser är det inte möjligt att träna och peta på det viset som krävs idag. Det finns raser som är svårbelönade och svårmotiverade och skall den bedriften som deras förare gör som ibland kanske är väl så skickligt och tidskrävande som de på yttersta eliten, skall de kämpa för att vara utfyllnaden och kassakon så att eliten har tävlingar att åka på?” avslutar Marlene som varit med och startat Namninsamlingen.

TACK TILL DIG SOM ORKADE LÄSA ÄNDA HIT! Det blev ett långt inlägg det här men det gäller ju vår älskade lydnadssport!!

6 svar

  1. Jag har ingen som helst lust att tävla för SM. Jag håller på med lydnaden för att både hunden och jag tycker det är kul. Jag vill inte bryta ner varje detalj till molekyler, jag tycker det är okej att hunden att hunden tittar åt ett annat håll under platsen.
    Hunden är en levande varelse

  2. Hoppas verkligen att utvecklingen kommer att gå i rätt riktning där alla som älskar att träna och tävla med sina hundar också har en chans till framgång, det finns så många andra sätt att göra det svårt i tävlingssammanhang än att endast ta bort allt från 8,5-10 i bedömning.
    Tex att inte ha så noggrann mätning, sätt konen mellan 10-20 meter bort- rutan 20-30 meter från konen o lotta om hunden ska stå,sitta eller ligga där… Likaså inkallning kan lottas vilken skifte den ska stanna i.

  3. Tack för skrivelsen! Det värmer mitt hjärta när människor tar ställning och orkar kämpa! En annan sak som kanske inte riktigt hör hit, men … SBK vill att klubbarna kämpar för att vi ska bli 100.000 medlemmar om tre år när SBK fyller 100 år. Finns orken och lusten, jag undrar?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela nyheten på sociala medier

Fler Nyheter

Leka själv
Blogg

Teja – lekfullt, leka, lära

Jag har fått så många hälsningar och berättelser efter min blogg om beslutsångesten angående Teja. Många solskenshistorier men också ett och annat där det varit

Timotej
Blogg

Beslut och ombeslut

  Jag är ju inte mer än människa!! Och en del av oss grubblar och grunnar och beslutar och ombeslutar och så har det varit